WOW!
VILKEN KERB
APPEAL
Eftersom jag är estet ut i fingerspetsarna och har ägnat drygt fyra år på universitetet åt att fördjupa mig i konst, estetik och arkitektur så föll jag naturligtvis för huset direkt.
Så charmigt utformat hus i engelsk sekelskiftesstil med brant sadeltak, tvärspröjsar ovanför fönstren, frontespis med kontrastmålad dekor och dubbelbåge ovanför ytterdörren. Vi vann budgivningen och sedan började vi renovera och återge huset sin forna glans.
Oktober 2023 flyttade jag, min man och katten till vackra Ystad och denna blogg handlar om hur vi tar oss an renoveringarna och livet i vårt lilla "sockerkakshus".
Alla bilder i bloggen är tagna med mobil och uppladdade direkt utan redigering. Något enstaka undantag finns gällande produktbilder.
Det byggdes vid sekelskiftet när det stora sockerraffinaderiet expanderade. I folkmun kallades husen för Sockerbrukshusen och barnen som inte visste vad ett sockerbruk var, kallade dem för "Sockerkakshusen"
— Anna
Senaste inlägget:
I dag är det en helt underbar dag. Det känns vår i luften trots att vi är mitt i januari. Helt vindstilla och med en sol som verkligen värmer i ansiktet. Vi tog oss ner till hamnen och längst därute på Piren sitter min man och njuter medan jag kollade runt och fotade lite grann. Jag undvek stranden för nu vaknar små flyg och svärmar nära tången, typ knott men de bits inte. De är många och jag tycker det är lite olustigt när de flyger in i ansiktet. När vi kom hem igen så ville vi inte riktigt gå in från det fina vädret så vi tog en espresso i solen på innergården. Katten var med oss och jag placerade ut en pappskiva för honom att sitta på, marken är ju fortfarande både kall och fuktig. Sverker tycker jag skämmer bort Spencer lite väl mycket men varför skall inte han också få något skönt att sitta på? Jag ser ju att han föredrar det framför marken. Väl inne igen så placerade han sig så snyggt i soffan för att tvätta sig att jag bara var tvungen att jag ta den här bilden.
Mitt senaste tillskott till inredningen är en stor härlig affisch som skall vara en motpol till den helt galna, upp och ned-vända värld som vi befinner oss i just nu. Upptrappning, krig, oroshärdar, konflikter och det nya modeordet: hybridkrig. Vad är det som händer? Varför går vi tusen kliv bakåt i utvecklingen av en human och fredlig värld? Har vapenindustrin lyckats sälja in sig så bra att världens ledare gör allt för att gynna den allt de kan? Skall Grönlandskrisen bli den nya Kubakrisen? Är detta verkligen 2025 eller drömmer jag? Nu skall jag sluta att orda om all skit som finns i världen och istället njuta av min affisch, otroligt nog mer aktuell nu än våren -68.
Antikärnvapenmärket, även kallat fredsmärket, skapades av brittiska kärnvapennedrustnings-organisationen
i slutet av 50-talet och har sedan dess använts världen över som en allmän fredssymbol. Symbolen är bildad av bokstäverna N och D i semaforalfabetet. De står för Nuclear Disarmament, alltså kärnvapennedrustning.
I dag faller det snö, det är en raritet här i södra Skåne. Den gröna gräsmattan täcks av ett tunt lager snö och det är så ljust och fint ute. Koltrasten som bor vid häcken här vintertid har precis fått hasselnötter som den sitter och mumsar på. Det är så trevligt med dessa återbesök. Koltrasten och Rödhaken gör sig väl hörda när de dyker upp på senhösten och jag matar dem såklart. De cirkulerar de här under vintern, blir gödda och till våren är de borta. Mission completed.
Efter lunch skall det sluta snöa. Om vi har tur kanske den snö som fallit får ligga kvar ett par dagar, temperaturen skall bara vara någon plusgrad.
På måndag skall julen ut och jag har köpt nya mattor till arbetsrum och kök som jag väntat med att lägga ut till dess, jag brukar ändå storstäda i samband med att jag plockar undan julsakerna.
En firma var här i morse och tömde vårt garage. Vi har planerat detta ett tag och därför har vi bara ställt in skräp vartefter. Nu var det dags; allt från flyttkartonger, gamla verktyg, dynor, dörrar och diverse skräp från husrenoveringen rensades ut. Killarna som var här arbetade snabbt och effektivt och sorterade upp allt till återvinning. Jag är så imponerad hur de fick skräpkaoset i garaget till det så fint ordnat i lastbilden. Kläder och lite småmöbler fick gå till second hand, resten till tippen. Nu är garaget i princip helt tomt. Sååå skönt! Nu slipper jag också oroa mig för det rent praktiska, att möss bor in sig i garaget. För säkerhets skull skall jag gå en vända med min pepparmyntsolja, det är något som både spindlar och möss avskyr.
Jag känner en enorm tillfredsställelse av att rensa ut och slänga saker. Jag tillhör också typen som gillar att göra om hemma, flytta, resa och se nya saker och jag klamrar mig inte fast vid särskilt många värdsliga ting. De få saker jag sparar år efter år är värdefulla för mig men jag skulle ändå klara av att brann inne - de flesta minnen bär jag inom mig. Nu bor jag med en man som å andra sidan gärna sparar saker, även om de inte har sett dagsljuset på flera år. Reslusten och att flytta är inte heller högst på priolistan. Så det blir till att kompromissa - men som de flesta personer med drivkraft så fixar jag så att blir rensat (vi har en källare som han kan nyttja som han önskar för sina saker) samt att vi reser regelbundet och emellanåt också flyttar.
Efter två dagar i mer eller mindre stormvindar är det äntligen stilla. Under natten till i dag kom det lite snö och dagen har bjudit på strålande sol. När solen gick ned uppenbarade sig både nymånen och Venus mot en fantastisk blå himmel. Planeterna syns extra tydligt under vintern eftersom himlen är mörkare än under sommaren. Sommaren är rent värdelös när det gäller att se olika stjärnbilder och planeter, i allafall häruppe i norden. Jag och Sverker har astronomi som ett gemensamt intresse och vi spanar gärna efter olika himlafenomen. När vi bodde i Stockholm begav vi oss ut på Västerbron eller en park för att få fri sikt. För att förstå nivån av vårt intresse så tog vi oss ner till Augsburg 1999 för att förlova oss under en total solförmörkelse :-)
Vi håller koll på det mesta som händer däruppe - asterioder, planeternas konjunktioner och oppositioner, det vill säga opposition = när saker är på motsatta sidor av jorden och konjunktion = när de är tillsammans. För att inte glömma större mån- och solförmörkelser. I morgon och ett par dagar framåt, den 3-6 januari, är det Meteorskuren Kvadrantiderna från stjärnbilden Björnvaktaren som kan ses om vädret tillåter - och om månens ljus inte stör för mycket, vilket den inte borde göra eftersom månen är ganska ny. Det kan bli upp till 20 stycken stjärnfall i timmen med lite tur. Om ni känner er hågade att ge er ut till en mörk plats, fri från ljusföroreningar som vi brukar säga, så spanar ni upp på himlen i Nordöst från klockan 23:30 och framåt. Varma kläder och en vanlig kikare rekommenderas!
Venus är den andra planeten i solsystemet från solen räknat och den är nästan lika stor som jorden. Venus rör sig runt sin egen axel i motsatt riktning mot rörelsen runt solen, så kan man säga att den roterar baklänges, vilket endast Venus och Uranus gör.
Nu i början av 2025 kommer Venus att synas tydligt på den sydvästra himlen direkt efter solnedgången. Detta fenomen, som sker när Venus kommer nära jorden, inträffar en gång var 19:e månad. Dessutom kommer planeterna Venus och Saturnus i mitten av januari stå nära varandra, även då i skymningen mot sydväst.
Planeten har, förutom sitt namn Venus, dubbla smeknamn. Båda refererar till en stjärna, även om det är en planet, men smeknamnen är från tiden innan man hade fullt grepp om skillnaderna mellan planeter och stjärnor eftersom de från jorden sett ser rätt lika ut. Det ena smeknamnet "Aftonstjärnan" kallas den när den syns på kvällshimlen, vilket är just nu. Venus kallas också för "Morgonstjärnan" när den dyker upp igen i gryningen under andra augustihalvan och förblir synlig där fram till slutet av året. Sedan byter den smeknamn igen då den dyker upp efter solnedgången. Rent fysiskt beror detta skifte på att Venus bana är närmare solen än jordens bana. När Venus står till vänster om solen innebär det att solen går ner först och planeten kommer då att bli synlig i skymningen. Men om den befinner sig till höger om solen blir det planeten som går upp först och då syns den i gryningen.
Med en kikare är det möjligt att se att Venus har olika faser precis som månen.
Folkets Park Surbrunn har fått en nyrenoverad och fin entré. De färgglada lamporna skvallrar om att här kan man roa sig! Surbrunnen som parken kallas, har en historia gemensam med Folkets parker i hela Sverige och startade som en föreningarnas förening i slutet av 1800-talet. Då fanns områdets brunn, en Surbrunnskälla med kolsyrehaltigt vatten med hög järnhalt. På 1700-talet startade trenden att klunka i sig vatten från diverse hälsokällor. Vattnet, ansåg man, var källan till hälsa och vederkvickelse och man "drack brunn" - ofta på nytillkomna kurorter dit folk strömmade i tusental. Företeelsen var på modet ända in på 1900-talet, då havsbaden kom att konkurera ut brunnsorterna. I dag används inte brunnen, (som tur är), utan parken erbjuder andra nöjen. Till exempel firar Ystads yngre klientel varje nyårsafton här inne på nöjespalatset.
Vår katt Spencer gillar verkligen inte fyrverkerier, eller rättare sagt smällare. Han är livrädd och jag ligger bredvid honom med en filt, gosar och försöker få honom fokuserad på mig och kattgodiset som jag matar honom med. Jag har inte brytt mig om tolvslaget på många år, det är viktigare att lugna honom. Fyrverkerier kan vara trevliga att titta på men att bara ägna sig åt att orsaka jättehöga smällar är värdelöst. Jag har aldrig förstått tjusningen med dem. Oj, det smäller till, vad roligt, eller..? Dessa "Airbombs", "Bad Ass" och "Monster" som smällarna heter, blir bara värre med åren och när hundratals av dem fyras av runt tolvslaget är det inte kul alls. Trots detta gissel så firar vi såklart in nyåret med god mat och dryck och jag önskar alla ett Gott Nytt År!
Eftersom jag älskar att laga mat så måste jag nämna vår nyårsmeny. Vi börjar med Champagne och smördegspuffar med räkröra. Sedan en finstämd Pinot noir till Ankbröst med rödvins- och balsamicosky, apelsinmarinerade morötter och Pommes Anna. Det sistnämnda är inte något jag har hittat på som min namne, utan en erkänd, fransk potatiskaka. Rätten kom till under Napoleon III:s tid av kocken Adolphe Dugléré som varköksmästare på Café Anglais, den ledande Paris-restaurangen på 1800-talet. Julia Child - en stor matkreatör och en personlig favorit - sade att, "Pommes Anna is the supreme potato dish of all time". Då bara måste man ju laga till den, eller hur?
Allt du behöver för att laga till en Pommes Anna är Potatis, rumsvarmt, gärna smält smör, vitlök, salt och peppar. Det som kännetecknar Pommes Anna är att potatisen skivas mycket tunt och läggs i många lager med smör och kryddor mellan varje lager. Snåla inte med smöret, det är en viktig ingrediens i rätten. Någon gång skall jag prova att göra Pommes Anna med ankfett istället för vanligt smör.
I originalreceptet används en rund form där man lägger potatisskivorna prydligt omlott i ett snyggt mönster, som en blomma. Man kan också använda portionsformar och varva potatisskivorna liggande eller stående runt kanterna in mot mitten, som en ros. Tillaga mitt i ugnen i 220 grader. En hel kaka på ett kilo potatis tar en dryg timme, de mindre portionsformarna cirka 45 minuter. Om man önskar kan man toppa med lite färskhackad rosmarin eller persilja.
Före Kalle Anka och det stundande julbordet cyklade vi ner till stranden för att njuta lite havsluft och trigga igång hungern. Det är så stilla idag, knappt någon vind och det var så skönt att bara stå där och blicka ut över havet. Någon vit jul kan man inte räkna med så här långt söderut men det är okej, hellre dagsljuset än snö. Väl hemma igen så kollade vi på julvärden och de klassiska Disneyfilmerna och trots att man tittar lite halvhjärtat slås man av vilket hantverk som ligger bakom de gamla tecknade filmerna. Varje frame, eller ruta på svenska, ritades för hand och visade en rörelse. En illusion av rörliga bilder skapades genom att man visade stillbilder efter varandra väldigt snabbt. Otroligt många timmars arbete bakom en handtecknad långfilm alltså. Snövit, vilken är Disneys första tecknade långfilm, hade premiär 1937 och det tog cirka tre år, 1,4 miljoner dollar, 750 konstnärer och nästan 2 miljoner separata målningar att fotografera för att färdigställa produktionen. Jag älskar också estetiken och färgerna i de gamla filmern, speciellt de från 30-talet som Tomtarnas verkstad och Snövit. De havsgröna, djuplila, dimrosa, mörkt vinröda och tobaksbruna färgskalorna är alldeles, alldeles...underbara!
Årets julduk har jag gjort av ett gammalt Marimekkotyg med stora vita och röda liljor. Det heter "Liljat" och är från 2008. Det passade jättefint med juldukning i vitt och svart.
Vi serverade julmaten i olika omgångar; först sill, sedan ål och kallskuret och sist det varma som köttbullar, prinskorv och bruna bönor. Jag gjorde en Janssons Frestelse igår men den äter vi som middag eller lunch någon annan dag, det blev för mycket att ta fram den idag. Nu efter att vi har ätit, som vanligt - och som sig bör enligt vissa - alldeles för mycket däser vi i soffan och hoppas att maten kan sjunka unden lite fortare. Kanske slipper vi ta Samarin och kanske finns det plats för lite julgodis ändå...
Julbord i all ära men när det kommer till maten så ser jag mest fram emot julskinkesmörgåsen till frukost i morgon. Den, tillsammans med rödbetssallad (vilken jag inte rör på julbordet) och en stor hink kaffe med mjölk, är en bra mat-återställare. Sedan överlåter jag resterna till Sverker att mumsa på, ofta i flera dagar. Jag däremot, har alltid haft svårt att äta samma sak flera gånger och nära inpå varandra. Jag är därför usel på att äta rester och att göra matlådor kan jag glömma, oftast vill jag ha något annat än vad som erbjuds i plastlådan. Kommande år skall jag fortsätta med att äta mer vegetariskt, det känns faktiskt lockande efter julens köttfrosseri.
Spencer älskar att dricka direkt från vattenstrålen, både i köket och i badkaret. Om ni inte redan visste det så föredrar katter rinnande vatten eftersom det helt enkelt smakar bättre och är mer syrerikt än stillastående vatten. De flesta katter dricker dock vatten från en skål eftersom det är mest praktiskt så, men placera vattnet en bit från matplatsen. Katter vill inte äta och dricka på samma plats. Det beror förmodligen på att de är instinktivt rädda för att vattnet kan vara förorenat med matrester. Ställ därför inte vattenskålen precis bredvid matskålen. Katten vill inte heller ha sin vattenskål nära kattlådan, vilket är lättare att förstå. Katter är känsliga när det gäller mycket men de är extra fussy när det kommer till att dricka vatten. Drickplatsen bör således vara på en lugn plats men samtidigt där de ofta de passerar. Katter gillar inte stress och buller och dricker inte om det är för stökigt runt om. Dessutom bör man stämma av med katten vilken typ av skål de gillar, oftast vill de ha en vid skål så att morrhåren inte nuddar kanterna. Ja, jag hör själv hur curlat det låter men gör du det lilla extra för katten så får ni en fin kommunikation och en kärleksfull relation.
Precis så är det - och som de flesta som delar sina liv med en katt så älskar vi det. Man skall kämpa lite för att förtjäna en katts kärlek, den kommer inte av sig själv.
Under eftermiddagen cyklade vi ner till stranden. Det är så fint när solen står lågt bland de väderostadiga molnen. Så här års vet man aldrig hur vädret blir och det kan svänga snabbt. Vårt mål var egentligen inte stranden i första hand, utan rökeriet. Nu är det en bonus att rökeriet ligger just på stranden så besöket där blir aldrig tråkigt. Det är bråda tider för dem så här innan jul och vi kände röken långt innan vi kom fram. Vi köpte rökt ål till julbordet, ett måste enligt Sverker, och en bit smörgåstårta att dela på till eftermiddagens mellanmål. Mycket gott till en kopp Earl Grey-te.
I dag har jag trillat julköttbullar. Jag gör en ny, liten tvist varje år så att de fortfarande smakar jul men har något nytt att erbjuda. Det har varit olika saker som karamelliserad lök, ingefära eller spiskummin som jag har tillsatt den traditionella smaken av kryddpeppar och senap. I år blev det lökchutney. Mycket lyckad kombination måste jag säga. Nu åker de in i frysen så att de får sätta sig och sedan steker jag på dem till julbordet.
I morgon skall jag fundera på sillinläggningar. Jag älskar sill. Det är något som har smygit sig på med åren. Nu äter jag olika sorters kall sill, varma rätter som lerpottasill och egna inläggningar flera gånger om året. Jag köpte till och med en receptbok med sill häromåret för att få inspiration. Jag är alltid på Abbas nyheter - ja, jag tycker de gör den bästa inlagda sillen med undantag för vårt egna Ystadrökeri och Kåseberga förstås. Jag är mest förtjust i klara inläggningar, alltså inte senapssill eller liknande men till nöds fungerar de också. För ett par år sedan lanserade Abba en smaksensation, Earl Grey-sillen. Helt ljuvlig med citrusfrukter och svart te. Tyvärr så finns den inte kvar på marknaden men efterfrågan har gjort att de åtminstone har lagt ut receptet på sin hemsida. Årets sillnyhet är föga upphetsande: "Kalles kaviar". Den kan jag faktiskt vara utan. Däremot letade jag efter förra årets fantasiska sill: "Asian Fusion". En vidareutveckling av 2013 års smak "Ingefära & citron" och 2016 års "Asiatisk citrussill med yuzu & shiso" vilka gav det traditionella sillbordet en ny skjuts. "Asian fusion" har hetta från chili, syrlighet från frisk lime, sötma från lagen med salladslök och färskriven ingefära som i kombination med den salta sillen gifter sig perfekt i munnen. Till min stora fasa är den svår att hitta nu till jul här i Ystad trots att den fortfarande säljs. Men jag ger inte upp, jakten går vidare...
FOTO: Abba
Det är rena sjukstugan här hemma och bloggandet har tagit en liten paus. Först opererades Spencer eftersom vi upptäckte en liten knuta på hans mage, precis vid en spene. Vi åkte till veterinären som, precis som vi, misstänkte en juvertumör. Det är en cancerform som både hon- och hankatter kan få, även om det är vanligare hos honor. prognoserna är inte så positiva så veterinären opererade bort en rejäl bit runtom för säkerhets skull. Tio stygn blev det. Så här såg Spencer ut när han kom hem från veterinären, lätt groggy men så söt i sin skärm med rosett. Lite 1800-tals Bahytt över det hela. Av tidigare erfarenhet vet vi att dessa små plastskärmar inte är någon match för Spencer att ta sig ur eller att sträcka ut sig från och nå sår. Det är av yttersta vikt att katter inte slickar på sina sår då det gör skada och försvårar läkeprocessen. Därför köpte jag istället en uppblåsbar skärm som fått bra betyg från användare. Den fungerar otroligt bra - katten når inte sin mage (eller större delen av kroppen), den är mjuk och han kan se åt sidorna. Dessutom äta, leka och gå på lådan. Jag kan verkligen rekommendera den istället för stela och otympliga plastskärmar.
När vi fick svar från veterinärlabbet att den bortopererade knutan inte var malignt eller farlig på något sätt, blev vi så lättade att både jag och Sverker drog på oss varsin rejäl förkylning. Nu, ett par veckor senare, börjar äntligen "efterhostan" att ge med sig och vi kan börja leva som vanligt igen. Spencer får dock ha kragen ett litet tag till så att hans tunna hud på magen är helt täckt av päls igen.
Vi har en liten rödhake som tidvis huserar hos oss. Höst och vinter ser jag honom mest, var han befinner sig under sommaren vet jag inte, men kanske han gillar våra talgbollar och kommer fram nu när de finns på plats. Rödhaken är orädd för närhet till människan och med sitt näpna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktron. Ofta beskrivs rödhaken som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.
Det är den första december i dag. Det är svårt att framkalla några julkänslor när solen strålar mot en klarblå himmel och det är sju grader varmt. Hela nästa vecka skall det bli lika varmt och i hela landet har det varit en ovanligt mild höst. I september hade vi här i Skåne över 30 grader varmt...
Oavsett väder så är det Första advent i dag så jag hänger upp stjärnan och sätter adventsstaken i fönstret. Jag gick sedan ut och hängde upp talgbollar i plommonträdet och samlade ihop äpplena så att fåglarna lättare kommer åt dem. Jag gick också en lov och kollade in växterna som står i krukor. Än så länge behöver jag inte skydda olivträden från frosten och lavendeln blommar för fullt. Rosmarinen stortrivs, det är faktist en planta jag hade med mig från Stockholm. Den är så tålig och överlevde utomhus utan problem hela förra vintern. Sverker tog in solsängarna förra veckan men jag sa stopp när han nämnde grillen. Den vill jag kunna använda året om. Jag plockade istället undan alla kuddar och textilier som nu skall tvättas och förvaras inne till våren. När det var gjort satte jag mig en stund mot husväggen och njöt av solen och värmen. Fåglarna kvittrar och luften är hög och klar. Det är så konstigt, det känns nästan sommar.
För att fira Första advent så bakade jag Saffransbullar. De blev kanske inte de snyggaste men de blev goda. Jag har alltid i dubbla mängden av saffran än vad som står i ett recept eftersom jag tycker att saffransbröd skall smaka saffran, annars kan jag lika gärna baka en annan bulle. När solen gått ned skall vi avnjuta dessa bröd till årets första glögg .
Saffran kom först till Sverige via handel med Asien någon gång på 1300-talet. Kryddan omtalas 1328 vid beskrivningen av gravölet efter lagman Birger Petersson (heliga Birgittas far). Saffran som brödkrydda förekom vid danska hovet redan på 1400-talet och här i Sverige började de mer välbärgade äta lussekatter med saffran i slutet av 1600-talet, främst i landskapen runt Mälaren samt i Östergötland och på Gotland. När vi började fira Lucia på 1800-talet spreds lussekatterna över hela landet.
På skåpet i arbetsrummet placerade jag den årliga julljusstaken. Den kommer fram varje år och runt ljuset sitter en ljusmanschett från Svenskt Tenn som heter Plym. Den är så fiffig med sina krokar som gör att man kan byta ut de hängande dekorationerna efter tycke och smak. I år är det guldkottar, klockor och hjärtan som dinglar runt. Eftersom vi har gamla, ojämna trägolv så plingar det till i den varje gång man går förbi.
De juldekorationer som skall vara i fönstren - adventsstaken och julstjärnan - får vänta till nästa vecka då det är första advent.
Ja, jag vet att traditionalisterna håller stenhårt på första advent men jag börjar en vecka tidigt, det är en månad kvar till jul. Jag kunde inte hålla mig längre, suget efter lite julkänsla tog över. En gran på cirka en meter pryder vardagsrummet och i den hänger fina glaskulor i (såklart) matchande färger till inredningen. Jag hittade dem på IKEA och de är bland de finaste glaskulor jag sett. Mycket tunna och sköra dock, jag kraschade två stycken när jag klädde den lilla granen.
Om ni tror att det är "ojulaktigt" att ha en liten gran så tror ni fel ;-) I slutet av 1800-talet då julgranen blir allmän i Sverige, var de flesta hushåll vad vi idag kallar för trångbodda. Dåtidens människor skulle inte förstå vår innebörd av ordet eftersom det var fullkomligt naturligt och deras vardag att bo många i ett och samma hushåll. Stugorna var små så man placerade granen på en pall, på ett bord eller hängdes i taket. Även i förmögna familjer förekom det att man hade en gran ståendes på bordet, en stil man tog efter från Tyskland som var först ut med julgranar i hemmen. Hade man ett stort och rymligt hus var granen hög och stod i en julgransfot på golvet.
Ett sympatiskt begrepp som florerar är 15-minutersstaden. Ystad är en sådan och när man tänker på hur vi har det nu, att slippa lägga över en timme på resor till och från jobb och allt annat i Stockholms hårt belastade rusningstrafik, så är det faktiskt en riktigt trevlig omställning. Här i Ystad har vi alla bekvämligheter nära och det ger en frihetskänsla att veta att man når allt man behöver inom 15 minuter. Paris borgmästare Anne Hidalgo var den som först myntade begreppet som går ut på att skapa mer livskvalitet och en hållbar livsstil i staden som man bor. I hennes vision, och många håller med, mår människan bättre om man har max 15 minuter till fots eller med cykel från hemmet till de viktigaste platserna; jobbet, skolan, mataffären, kultur, restauranger, idrott, sjukhus och naturen. Idén går också ut på att vara miljövänlig och långsiktig och därför bör bilåkandet minska. Alltså, ju fler ställen man når inom 15 minuter till fots eller med cykel ger mervärde, minskar stress och ger större frihet. I megastäder som Paris är då tanken att titta på mindre, så kallade 15-minutersstäder, och återskapa mikrosamhällen i det stora, att bryta ner och leva mer lokalt. Många andra storstäder som till exempel Barcelona, Melbourne, Bogotà och Buenos Aires utgår från denna modell i sin stadsplanering.
Är tanken då att ju mindre stad desto bättre? Nej, är utbudet för litet och faciliteterna för få ges man inte samma möjligheter till mångfald och variation. Den perfekta storleken är alltså 15-minutersstaden
- en lagom stor stad helt enkelt.
Även om vi har nära till allt så väljer jag att sitta inne idag, det blåser så hiskeligt därute. Då kan man istället ta sig tid att filosofiera, bland annat över stadsplanering. I eftermiddag skall jag baka bröd. Först var jag inne på att göra en sats lussebullar, jag har köpt en saffranspaste som jag är sugen på att testa, men så kom jag på att vi behöver bröd och då slipper jag gå ut och handla, även om vi bara har 5 minuter till affären ;-)
Det är först nu som jag känner att det är höstmörkt ute. Förra hösten, vilken var vår första här i Sockerkakshuset, märkte vi vilken skillnad det var gällande ljuset mellan Stockholm och Ystad. När vintern var över konstaterade vi båda att den mörka perioden kändes så mycket kortare här. Jag minns vissa år i Stockholm då November månad hade noll (!) soltimmar. Det var faktiskt lite jobbigt.
På väg hem från stan fotade jag de fina höstträden vid Klosterdammen. Skymningsljuset är fint och får alla ljus att glöda lite extra. Änderna funderade inte på läggdags, det var fortfarande full fart i dammen. Sedan kryper de in i de söta små husen som är byggda i skånsk byggnadsstil med korsvirke och allt.
Wow!
Kolla in nyponrosorna i trädgården. Vi riktigt hajade till när vi kom hem. De är otroligt starka i färgen, nästan självlysande.
Jag är också Jet-laggad av att ha behövt ställa om klockan. Vilken styggelse det är att mixtra med människors dygnsrytm på det här sadistiska sättet. Nu när vi har ställt om till "Vintertid" är vi i den normala, astronomiska tiden. Kunde vi inte få stanna här? Eller rättare sagt, jag bryr mig inte om vilken av tiderna vi bestämmer oss för, bara vi slipper tidsomställning två gånger om året. Det rätar inte upp sig i rytmen förrän till Jul som jag brukar säga. och när man väl vant sig så är det dags att byta till "sommartid" igen. Många länder har inte denna tidsomställning och faktum är att EU-parlamentet 2019 röstade för att med start år 2021 sluta ställa om klockan. Det hela är ju ändå ett hittepå - sommartid infördes första gången i Österrike och Tyskland i april 1916 för att spara olja som då var en bristvara på grund av första världskriget. Det behövs ju knappast i dag så varför har vi det då kvar, dessutom tre år efter EUs rekommenderade deadline? Ingen verkar vilja sluta krångla med att tidsomställa alla offentliga klockor, datorsystem, appar, flygtider mellan olika länder och annat som är väsentligt farligt att strula med. Men, tids nog (ursäkta skämtet) kommer vi att slopa tidsomställningar.
Då säger jag: äntligen, det var på tiden!
I går höststädade vi i trädgården i shorts och T-shirt, i dag fick vi sätta på oss lätt dunjacka och mössa. Termometern har droppat från 15 grader till 8. Visst, det är relativt varmt och den meterologiska sommaren med 10 plusgrader dygnet runt har precis lämnat oss men här i Skåne är det "kallt". Vi promenerade ner till hamnen där vi satte oss en stund och spanade på havet och solnedgången. Först var himlen skönt bubbelgumsrosa med ljusblå inslag - soft som en fantasykram. Hade en liten enhörning med en sjöjungfru på ryggen simmat förbi hade den passat väl in i bilden. Havet är så stilla trots att det blåser runt om i Sverige. Vi lär väl få vår beskärda del av stormar tids nog, vi minns alla Babet från förra året. Men nu är det lugnt och skönt och när solen sedan började att gå ner sprakade himlen av intensivt gulrött. Wow!
Det var folk ombord på segelfartyget Helene när vi kom ner till hamnen. Det är en mäktig syn med den gamla träbåtens två master mot kvällshimlen. Helene är en rejäl pjäs, ungefär 25 meter lång och 6 meter bred och byggdes 1916 som tvåmastad skonare vid Ystads Skeppsvarv av skeppsbyggmästare Johan Henrik Grufstedt. Skeppet har seglats på många olika platser efter att hon blev färdigbyggd, bland annat har hon seglat upp och ned utmed både Norrlands- och Smålandskusten, haft hemmahamn i Göteborg, Malmö, Kalmar och Grebbestad innan hon år 2000 köptes av Ystads ideella Segelfartygsförening och åter hamnade i sin hemstad Ystad som skolskepp, alltså T/S; Training Ship. I dag är Helene K-märkt och ägs sedan ett par månader tillbaka av den brittiska stiftelsen Mersey Heritage trust, vilka arbetar för att hålla det marina arvet levande. För det engagemanget har de tilldelats en brittisk orden. När Helene är redo kommer hon att lämna Ystad och segla till sin nya hemmahamn Liverpool. Många Ystadsbor är vana att se Helene ligga vid kaj eller gå ute på havet och de kommer att sakna henne. De nya ägarna som är vana långseglare med äldre båtar lovar dock att Helene skall få komma på hembesök till Ystad igen om några år.
I dag firas Halloween. Vi gick till Bäckahästen, parken mellan gågatan och Klostret och tittade på en snitslad bana av spöklika dekorationer som pumpor, gravar, jättespindlar, spöken och annat läskigt. Utmed banan hade frivillga klätt ut sig och vissa var förvånansvärt autentiska och skrämmande. När banan tog slut ute på Klosterplanen serverades det korv och godis i en muntrare anda. det får ju inte bli för läskigt.
Väl hemma tände vi en brasa och gjorde det mysigt. Ifall det skulle ringa på dörren hade jag införskaffat lite godis av den sort jag aldrig själv skulle äta men som säkert skulle tilltala mindre barn. Något Bus var vi inte sugna på så hellre godis. Jag tycker det blev så fint i vardagsrummet och jag älskar hur plommomträdets lövverk speglar sig mot vardagsrumsväggen. Spencer satt så stiligt på bordet att jag var jag tvungen att fota honom. Döm om min förvåning när jag tittade på bilden - lövverkets skuggspel är som en spegling av hans kattansikte. Kolla så fint!
Spencer äter på sitt nya matunderlägg i svart läder. Jag kunde inte motstå formen, den är så söt.
Under eftermiddagen vandrade vi längs stranden. Solen står fortfarande ganska högt vid den här tiden på året jämfört när vi bodde i Stockholm. Det är oundvikligt, jag måste titta ner på stenar, snäckor och tång. Man hittar tegelstenar och bitar av stengolv, terrazzo och skiffer från byggnader som kan ha spolats runt på havsbotten i tusentals år, vem vet? Jag är väldigt glad över att inte se någon plast eller annat skräp. Vi har inte plockat med mycket från stranden upp till huset men i dag så kunde jag inte stå emot några fynd av fina stenar. Jag gillar speciellt de två på ytterkanterna som påminner om musselskal.
Jag har tidigare trott att det är havet som bildar stranden genom att slipa ned stenar på havsbottnen som sedan spolas upp som sand. Så fel jag haft, det är tvärtom. Visst kan havet spola upp diverse stenar eller annat från havsbottnen men själva sanden, den finkorniga massan som finns både på havsbotten och stranden kommer inifrån land.
Sand har sitt ursprung från land och då främst bergen. Berget slits sakta ned av vind och regn och förlorar massa i form av små lossnande partiklar. Bergarter tar tid att sönderfalla, särskilt kvarts och fältspat. Små eroderade stenpartiklar färdas sedan nedför bergssidorna via floder och bäckar och bildar till slut avlagringar där de möter havet. Då har de oftast färdats tusentals kilometer och bryts ständigt ner längs vägen innan de blir till vad vi ser som sanddyner och strand. Denna process har pågått ända sedan jordens tillkomst så de små sandkornen du går på är uråldriga.
I dag kände jag mig kreativ, vilket jag i och för sig gör nästan varje dag, men just i dag var det fråga om garn - det var dags att fylla tomrummet i trappan. Ytan är över 3 meter hög och känns väldigt kal utan någon form av dekoration. Jag har inget emot minimalistisk inredning men eftersom hela övervåningen är i sobra naturtoner kände jag att det behövdes något mer. Jag hade en idé och införskaffade en tunn rundstav och 8 garnnystan. Jag ville ha en trasslig feeling på det hela så mjukt, ulligt mohairgarn fick det bli och så lite bomullsgarn för att bryta av.
Jag delade upp nystan för nystan vartefter jag bearbetade garnet. Jag knöt, flätade och tovade tills jag var nöjd. Den blev precis som jag hade tänkt mig. "Fin trasselsudd" sa Sverker som då fick äran att hänga upp den. Väggbonaden passade perfekt i nischen ner i trappan som fick ett helt nytt liv.
Även om jag valde träslöjd, då när man var tvungen att välja (vilket jag ogillade eftersom jag ville ha kvar båda slöjdämnena) så har jag också alltid gillat att sy. Jag stickade och virkade en del förr, alltså för mer än 30 år sedan, och känner nu att det kunde vara kul att ta upp den tråden igen, om ni ursäktar ordvitsen. Hur lär man sig det på nytt? Jag får väl kolla in Youtube och om inte det funkar så kan jag gå en kurs. Det har ju blivit lite av en trend bland unga att sticka och virka. Någon nyfrälst och överaktiv stickerska lär ju finnas som vill lära ut. En poncho borde jag klara av som första alster. Gärna i Mohairgarn, det var så mysigt att jobba med det i dag.
Mohair är ullfiber från Angorageten. Denna tamget finns i Nordamerika, Sydafrika, Turkiet och i västra Asien och lever på cirka 1 000 meters höjd.
Trots att geten heter Angora så är Angoraull en produkt som kommer från kaniner med samma namn som getterna, alltså Angorakanin. Varför de båda djuren har fått samma namn vet jag inte men det är tämligen lätt att blanda ihop ulltyperna. Dessutom är båda mjuka och lyxiga.
Vi kunde inte vänta längre. Trots att det är över 10 grader varmt ute, även på nätterna, så tarvades det lite eldsken - kvällarna börjar ju bli mörka. Björkved införskaffades och sedan satt vi framför kaminen och bara njöt av höstens första, sprakande brasa.
Jag älskar rostat bröd. Brödrosten som jag haft sedan minst 30 år gav upp i veckan. Den var av god tysk kvalitet men ett antal flytter gjorde väl sitt till slut. Jag funderade länge vad jag ville ersätta den med. En brödrost i det här hushållet kommer att användas flitigt och stå framme, inte undanskuffad i något skåp, så designen är ju också viktig. Jag valde till slut en Dualit i en härlig beigerosa färg. Vilka kan toast mer än Britterna tänkte jag. I kväll blir det långkok på högrev till middag men innan dess en toast med smörstekta trattkantareller, lagrad ost och gräslök - man måste ju inviga den nya brödrosten med stil!
FÖRE och EFTER
Nu är jag igång med knoppar och handtag igen. Jag kunde inte längre stå ut med de extremt neutrala knopparna som satt på garderoberna så jag bytte ut mot svarta handtag. Så där, nu blev det bättre!
Jag är ju en sån som gillar hösten. Att dra upp rullgardinen på morgonen och mötas av en sådan här utsikt är inspirerande. Plommonträdet utanför börjar bli gult och himlen är sådär skarpt klarblå som den bara blir på hösten. I går krattade jag upp löven från gräsmattan och idag är det lika mycket igen. Så är det, det är bara att gilla läget och hålla efter så att gräsmattan går att klippa. Efter årets sista klippning kommer jag att låta löven ligga, de ger bra näring åt både gräsmatta och jord, bara inte lagret blir för tjockt.
Nu i eftermiddag målade jag dörrarna ner till källaren. Jag har snurrat runt de där dörrarna och sneglat på dem lite hit och dit men inte kommit till skott. Metallfärgen är inköpt sedan länge och idag blev det äntligen av. Vilken skillnad det blev!
FÖRE
EFTER
Nu är vi här på stranden igen. En cykeltur innan middagen är aldrig fel. Det är mitten på oktober och vindarna är ljumma, jag tog med handskar men använde dem inte. Det är dramatiska himlaspel ut över havet. Himlen och ljuset skvallrar om att det är höst utan att man ser några löv som avslöjar årstiden. På bryggan ser ni ingraverade namn på Ystadbor som har varit med och sponsrat med en planka. Ett trevligt initiativ och om det blir aktuellt med fler plankor så ställer vi gärna upp.
På vägen genom parken tvärnitade jag med cykeln. "Kolla! En vit and" ropade jag efter Sverker som lugnt cyklade vidare utan att visa större intresse. Jag har aldrig sett en vit gräsand tidigare och jag kunde se att denna hade svarta ögon och således inte var en albino. Den låg och guppade med de andra och sneglade på mig som om jag stirrat nog nu. När jag kollat upp fakta så är det tydligen inte jätteovanligt med vita gräsänder. De är en naturlig mutation som har gynnats av människan genom åren. Jaha, ingen sensation med andra ord, men den första för mig.
Då var det dags för Kulturnatt 2024 här i Ystad. Kul att se att så många tar sig ut på dessa evenemang. Hela stan lystes upp av olika ljusspel men häftigast var det att se S:ta Mariakyrkans fönster spela i olika färger. Ett annat ljusspektakel vi såg var en elddansuppvisning vid klostret. Det var suggestivt och dansarna var duktiga. När vi strosat runt ett tag gick vi och åt på en av restaurangerna vid torget. Vi hade bokat bord, något spontanbesök var omöjligt en sådan här kväll då det är fullsatt överallt. Jag fastnade för en klassiker - hängmörad biff, pommes och Bearnaisesås. Lite grillade primörer var det visst också. Efter förrätten kom varmrätten in och jag såg fram emot en god Bearnaisesås eftersom det är min egen akilleshäl. Jag älskar att laga mat men har aldrig fått till en riktigt god Bea. Därför passar jag på att beställa detta emellanåt när jag äter ute. Vad kommer då in på tallriken? Besviket stirrade jag ner på den lilla skålen med kall Bea. Detta är en Bearnaisemajonnäs gjord på olja - inte en riktig sås gjord på smör. Ahrrrgh. När blev det helt plötsligt okej att servera en kall pizza-bea på en varmrätt som kostar 350 spänn? Någonstans på vägen har det blivit restaurangstandard att servera dessa hiskeliga, kalla majonnäser som går att köpa på vilken mataffär som helst och kalla dem för såser. Man sparar såklart tid i köket när kocken slipper slå en varm á la minute Bearnbaise till varje gäst. Dessutom behöver ju den som står vid spisen heller inte kunna grunderna i såstillagning - alltså ligger det både tid och pengar bakom denna nedåtgående och tragiska såsutveckling. Var kan man få tag i en varm, äkta Bearnaisesås nuförtiden? Nästa gång jag är sugen på denna klassiska sås får jag antingen åka till Paris - denna underbara stad för klassiska maträtter och riktiga såser - alternativt sticka in huvudet på en restaurang och fråga om de gör en riktig Bearnaisesås eller om de serverar en kall Beamajjo. Sedan tycker jag att man skall skriva att det är en kall majonnäs på menyn, inte "Bearnaisesås" eftersom man blir fullständigt lurad. Men biffen var vällagad och kom ut perfekt medium rare.
Såsen skapades 1836 till invigningsmenyn för restaurang Le Pavillon Henri IV i Saint-Germain-en-Laye utanför Paris, av restaurangens chefskock
Jean-Louis-François Collinet. Restaurangen hade fått sitt namn efter den franske renässanskungen, tillika Gormanden, Henrik IV som kom från det sydfranska Béarn, som då var ett eget landskap. För att knyta an till kungen kallade kocken såsen Béarnaisisk.
När vi har stigit upp händer det att Spencer hoppar upp i sängen och ligger där och myser. Här tvättar han sig i söndagens förmiddagssol, sedan kommer han att sova en lång stund, det gör han alltid. Söndag i sängen som Bo Kaspers sjöng om på 90-talet, är aldrig fel.
Både jag och Sverker ogillar att gå upp allt för tidigt, vi är inga morgonmänniskor. Att gå upp tidigt är något av en dygd helt i enlighet med svensk gammal bondehävd. Den som är uppe med tuppen brukar sällan vara sen att skryta om saken. Kan vara lite tröttsamt att lyssna på men om den som helt enkelt vaknar av sig själv tidigt tycker det är fint och viktigt så är det ju bra för den personen. Jag som har en annan dygnsrytm har inga åsikter i hur man sover. Viktigast är ju att man sover gott, eller..?
En ny studie kan ge världens alla nattugglor återupprättelse – de är nämligen smartare än genomsnittet. Studien visar att de som gärna stannar uppe länge får bättre resultat när man testat deras kognitiva förmåga, alltså de tankefunktioner som hjälper en människa att ta in information och kunskap. Bilden av att den som gillar att sitta uppe sent också har svårt att få saker gjorda kommer att behöva skissas om. Det har visat sig att sena nätter kan vara bra för vår hjärnkapacitet. Detta enligt studien som sett att nattugglor kan vara skarpare än de som lägger sig tidigt.
Genom tester av 26 000 deltagares intelligens, reaktionsförmåga och minne har man undersökt hur sömnvanor påverkar hjärnans prestationsförmåga. Resultaten talar för att det lönar sig att skjuta upp läggdags till småtimmarna. De som föredrar att somna sent presterar bättre på testerna än de som går och lägger sig tidigt och tillika går upp med tuppen.
Men döm inte ut morgonmänniskorna. Det är förstås inte bara klockslaget som styr resultatet. En annan viktig faktor är hur länge sömnen varar och generellt sammanstämmer längre sömn med bättre kognitiv förmåga. I vilket fall är det viktigt att förstå och jobba med sina naturliga sömnpreferenser och det är lika viktigt att få tillräckligt med sömn.
Katter kan minska människors stress och ångest. Detta för att hjärtrytm och blodtryck håller sig på en lägre nivå, vilket gör att man känner sig avslappnad och lugn. Katten är expert på att vila och det är mycket rogivande att se på en katt som sover. Dessutom är de fantastiska individer och underbara att gosa med - om katten själv vill förstås.
I dag är det Kanelbullens dag. Den firas den 4 oktober sedan 1999 och initierades av Kaeth Gardestedt. Syftet var att uppmärksamma den svenska traditionen att baka hemma och man valde då att lyfta fram den svenska kanelbullen. Ironiskt nog är det proffsbagare som svettas vid ugnarna denna dag, inte så mycket hemmabagarna. Under dagen äter svenskarna cirka 9 miljoner bullar (!) Över hälften av alla svenskar äter minst en bulle denna dag och många blir bjudna på jobbet. Försäljningen av bullar under kanelbullens dag drar in drygt 40 miljoner kronor i olika skatter... Oavsett så är det en kul tradition eftersom i princip alla svenskar älskar kanelbullar.
Sverker traskade till Mariacaféet på Stortorget och köpte ett par till oss. De hade en fin form med lite snibbar, ungefär som på klenäter. De var saftiga och goda med tydlig kanelsmak och vi njöt dem med en liten kopp kaffe i eftermiddagssolen.
I kväll skall vi grilla. Jag har lagt en flankstek i marinad med rosmarin och vitlök. Till detta gör jag en grönsallad med pesto och en krämig italiensk Mac'n'cheese* - alltså med Casareccepasta istället för makaroner och Parmesan istället för Cheddar. Snart dags att tända grillen!
Ursprunget går tillbaka till medeltiden och de ost- och pastarätter som bakades färdigt i ugn. Både Italien och England hävdar ursprunget. I Italien använde man Parmesan, i England Cheddar. Sedan har rätten spridits till USA, Canada och resten av världen.
Ingredienser
4 portioner
Gör så här:
I dag är det exakt ett år sedan vi tog över huset. Det firar vi såklart och skålar i Champagne. Vilken resa det har varit! Först och främst att flytta ner 65 mil till Skåne och ovanpå det all renovering som vi har gjort. Vi är inte klara än men nu när insidan är så gott som är färdig tar vi det lite lugnt. Jag tänkte dagen till ära sammanfatta de större projekten. Vi började med att installera diskmaskin och fixa elen i köket. Sedan tog vi itu med badrummet, det läckte vatten ut på golvet när vi duschade. Ny toalett var ett måste för mig och översynen av badrumsrören slutade med ett helt nytt rörsystem i källaren - och relining av avloppsrören hela vägen ut i gatan.
Efter det var det dags för ovanvåningen. Gammal 60-tals teakpanel togs bort, alla väggar och tak gipsades, bredspacklades och målades. Golvet fick ny matta och när vi kollade elementen satte vi nya termostat på alla element hela i huset. Elen byttes ut - det fanns tämligen farliga eldragningar här och där - och nya strömbrytare och uttag monterades.
När ovanvåningen var gjord, efter cirka tre veckor, tog vi tag i hallen och vardagsrummet. Här skrapades 10 lager av gammal färg och tapeter ned till grunden, det spacklades och målades. Den mörka furupanelen i taket fick spärrgrund i två lager och sedan färg i två lager till. De smala 60-tals listerna runt dörrar och golv togs bort och ersattes av profilerade sekelskifteslister, likadana som vi satte in på ovanvåningen.
Elen drogs om, nätverkskablar och fiber kom på plats och de gamla proppskåpen byttes ut mot ny elcentral. Vi hade snickare, elektriker och målare här varje dag i tre-fyra veckor innan det var färdigt - men vilken hall och vardagsrum vi fick!
Efter jul var det dags för nya fönster. Äntligen! De gamla fönstren hade verkligen gjort sitt och det drog in kalluft och fukt på sina ställen. Nya tre-glasfönster kom på plats och en ny dörr mot baksidan som släppte in massor av ljus. Det blev både tyst och varmt med de nya fönstren och de kändes som den allra bästa investeringen.
När värsta vintern lagt sig, vilket sker redan i februarti i Skåne, rensade vi innergården och målade husgrunden, garage, plank och utemöbler. Vi gjorde iordning uteplatsen till en härlig lounge med grill, matgrupp, soffgrupp och solsängar - där har vi hängt mycket sedan den blev klar. Allra bäst var det förstås när katten Spencer äntligen kunde få gå ut! Han rullade sig i solen och älskar att kunna gå in och ut.
Modigast har katten varit som trots en lång flytt, ett nytt hus tillika nytt revir är helt lugn och verkar fullständigt tillfreds. We love him!
Jag och Sverker har lärt känna både grannar och Ystad som stad. Havet, stränderna, de gamla husen och snirkliga gränderna - det är charmigt och kontinentalt på samma gång och vi trivs jättebra. Nu går vi in på år två - och Champagnen tar vi utomhus. Skåne är det enda området i Sverige som fortfarande har meterologisk sommar idag. Skål!
I dag är det skönt och klart väder och hösten känns i luften. Att gå ut och promenera var ett måste och efter diverse inköp hamnade vi som så ofta vid klostret på vägen hem. Här stod en stor grupp turister med erfaren och vältalig guide och beundrade byggnaden. Den är verkligen praktfull när den reser sig mot den klarblå himlen och man förundras över hur man lyckades bygga så här över huvud taget utan elektricitet - allt bars för hand, varje spik handsmiddes och slogs i med egen mannakraft, materialet knackades ut från sten eller brändes i vedeldade ugnar i handgjorda formar. Glasen munblåstes, järnet smiddes och plankorna, ja det fälldes först ett träd som sedan sågades, hyvlades och slipades - allt för hand. I dag gör man i princip inget för hand, allt är prefabricerat och kan beställas och levereras med ett klick och verktygen är eldrivna. Jag säger inte att det var bättre förr, verkligen inte, men det kan vara spännande att fundera över hur man faktiskt hade det i den manuella dåtiden.
Verkligt tegel, det vill säga att det är av lera och bränt, användes redan omkring 1 800 år f.Kr. och troligen är kunskapen om tegeltillverkning ännu äldre än så. Om du ser en tegelbyggnad i Sverige kan du vara säker på att byggnaden inte är äldre än slutet av 1100-talet. Det var nämligen då som konsten att göra tegelstenar kom till oss här i Norden. Tekniken användes framförallt av klosterordnar som Dominikaner och Franciskaner, vilka hade lärt sig konsten i Europa. När de etablerade sig här uppe i norr under tidiga 1200-talet byggde de stora kyrkobyggnader i tegel.
Gumlösa kyrka är Sveriges äldsta säkert daterade tegelbyggnad. Den uppfördes av biskop Absalon och invigdes 1192. Liksom vår klosterkyrka har den trappstegsgavel och ett högt torn i koret.
Vårt hus som är från år 1900 består också av tegelstenar som har en påliggande puts. Så ser de flesta hus ut här i Ystad men det finns såklart rena tegelbyggnader också. På fotot jag tog idag vid klostret ser ni både tegelfasader och putsade fasader i olika färger. Ystad är en fin och välbevarad stad.
Eftermiddagen är skön och stilla. Sommaren verkar inte vilja ge sig och nu, nästan i slutet av september, är det fortfarande 20 grader varmt.
Rosorna är inne på sin tredje blomning samtidigt som löven faller från plommonträdet. Appropå plommonträdet så är duvorna tillbaka i sitt bo. De ger inte upp och nu har de ruvat i ett par veckor. Varje gång jag kikar dit så är en av dem på plats, därför har jag inte sett om det är ett ägg eller två därunder. Hoppas att det lyckas för dem denna gång.
Prydnadsplanteringar, alltså inte grönsaker och nyttoväxter, är ett tecken på överflöd av ledig tid för någon att arbeta i trädgården. Förr var det också ett tecken på ett rikt hushåll som hade råd att lägga pengar på att skaffa frön och plantor. Anlagda trädgårdar fanns redan vid slott och herresäten och under mitten av 1800-talet gjordes mycket upplysningsarbete för att få allmogen att förstå trädgårdsarbetets nytta och glädje. En trädgårdsman som var speciellt verksam för trädgårdsodlingens utveckling var Olof Eneroth, trädgårdsivrare och sveriges första Pomolog. Först ut var förstås de lite mer välbärgade hushållen i Skåne att plantera prydnadsväxter i sina trädgårdar och under seklets andra hälft ökade utbudet och blomsterodlingen spreds sig stegvis norrut.
Det sena 1800-talets trädgård dekorerades inte bara med växter, utan också med vackra inramningar och prydnader.
Rabatter och grusgångar kunde till exempel kantas med vitmålade stenar, snäckor eller ett lågt staket. Ytterligare ett sätt att utforma kanter var att sticka ner böjda vidjor kring rabatten så att den såg ut som en blomsterkorg.
Efter ett tag började man dekorera sin trädgård med annat än växter. Det kunde vara en springbrunn av gjutjärn, en piedestal med en dekorationsurna eller statyer. Köpta trädgårdsmöbler var länge något exklusivt. Torpare, statare och arbetare hade ännu på 1930-talet mycket sällan speciella trädgårdsmöbler. Istället satt man på en filt eller tog ut köksbord och köksstolar inifrån.
Jag själv är inte mycket för dekorationer i trädgården men lite humor har jag. Mina två trädgårdsmonster följer alltid med och jag blir glad varje gång jag tittar på dem. Det är keramikern Christin Andersson som gjort dem och jag älskar deras små uttrycksfulla fejs med tänder och allt.
Jag har en ganska stor men slim smartphone, nästan lite svår att greppa. Jag skulle visa Sverker något på nätet, vilket minns jag inte ens nu, och sträckte ut armen med den halkiga mobilen mot honom för att han skulle se ordentligt. Vipps så gled telefonen ur handen, ner på marmorbordet och sedan i golvet. Ingen fara tänkte jag, det är ju Gerillaglas jag har. Oturligt nog så träffade mobilen kant mot kant på bordet vilket gjorde att skärmen sprack på precis fel ställe. Mobilen blåskärmade som man säger på dataspråk och inget gick att se. Fredagen den 13:e sa Sverker.
Det var bara att trampa ner till Phonehouse - nej, de lagar inte på plats de skickar iväg och ja, 3000 kronor skulle det kosta. Nej, sa jag till killen som hade på känn vad jag skulle säga därnäst: vi kollar på en ny, hjälp mig. Jag gick därifrån med en ny mobil, liknande den jag hade men med högre kant runt om och således bättre grepp. Det är otroligt bra kameror i de mobiler jag väljer, det är mitt främsta krav. Bilden ovan på höstens gosigaste (och färgstarkaste?) filt är tagen med den nya mobilen. Otroliga färgåtergivningar i naturligt ljus, filten ser nästan overklig ut. Jag ser verkligen fram emot att utforska funktionerna med mobilens tre kameror här framöver. Jag ser framför mig höstsprakande motiv med bleknande sol och glödande träd.
Varför är det en otursdag? Jag är inte vidskeplig av mig men jag förstår att man förr i tiden inbillade sig det värsta, speciellt om det grundade sig i Bibeln. Det är på grund av att de var 13 som satt runt bordet vid Jesus sista måltid. Sedan är just fredagen kopplad till långfredagen som då blir en otursdag, alltså också på grund av Jesus. Just kombinationen fredag och den 13:e går faktiskt inte så långt tillbaka historiskt, inte längre tillbaka än till 1800-talet - men trots det så är det fortfarande svårt att hitta stolplats 13 på flyget eller ens rum 13 på hotell.
På bilden ser ni Ystad i höstsolen med kyrktornet i centrum.
Äntligen verkar värmeböljan vara över. Idag kom regnet och med det svalare temperaturer. Så skönt, jag minns inte sist det regnade. Annat var det igår, det sista rycket så att säga. Tryckande varmt och man märkte på bina att de var lite "stingsliga", så som de blir vid åska och mot slutet av sommaren. Jag satt ute och kände att något kröp på benet. Ett bi tänkte jag och trots den tanken så viftade jag till, fastän man inte ska, och lyckades få in biet mellan fingrarna och den liksom rullade över mellan pekfinger och långfinger och sedan upp på knogen. Typ tre ställen som den stack mig på. Ingen större fara, det kändes men jag tror att den fick till tre lättare stick än ett stort. Eller så var det en humla, svårt att avgöra för jag såg den aldrig. Svider och kliar lite idag också men det kommer att gå över.
Genom den regniga rutan ser ni vårt äppelträd. Trädet är rätt risigt om jag skall vara ärlig. Det är gammalt och halva trädet ser halv eller heldött ut. Vi kommer att ta ner det så småningom men än så länge bär det frukt. Det är verkligen ett fruktår i år och på vissa ställen är det stora klasar av äpplen som dignar på de gamla grenarna - de ser ut att snart gå av på grund av tyngden.
Det är snart dags att skörda äpplena som redan börjar bli mörkröda och fina. Vad gör vi då av alla äpplen? Jag kommer att göra äppelchutney och äppelmos. Äppelkaka tycker Sverker men vi får se om det blir över till det. Eftersom jag ofta lagar Indisk mat så går chutney alltid åt här hemma. Äppelmos kommer jag att ha till fläskstek och på kalkonsmörgås.
Prova gärna att göra Chutney. Det är så gott och kan varieras med olika kryddor för olika ändamål. T.ex. kardemumma och chili till ostbrickan eller koriander, lime och senapsfrö till fisk. Styrkan bestämmer du själv. En mildare chutney passar till kalkon, kyckling, skinka, fläskstek och ostar. En hetare variant passar till kryddstark mat, lammgrytor och grillat. Här följer mitt standardrecept som passar till det mesta!
Gör så här:
Ta en stor kastrull som du kan röra i utan att det stänker. Häll i neutral olja som täcker botten. Klyfta ner ett halvt kilo äpplen (du behöver inte skala dem). Häll på 1 dl socker. Skiva i en rödlök. Riv ner en bit färsk ingefära. Häll på 2 dl äppelcidervinäger, chiliflakes och/eller Sambal Oelek efter smak, en tesked av vardera gul curry, vitlökspulver och Garam masala. Salta efter smak. Chili ger mycket smak och då behövs mindre salt. När det har kokat ihop en stund och du ser att äpplena mjuknat till ett mos river du ner zesten från en citron och sedan pressar du i citronsaften. Rör om och låt puttra någon minut sedan häller du upp på burk och ställer svalt.
Vi får nog börja vänja oss. Extremväder och ovanliga temperaturer blir allt vanligare. För en med tjock päls är det jobbigt i värmen och Spencer tillåter till och med att matte ställer fläkten nära, fastän katter avskyr blåst. Alla katter jag känner till hukar sig i vinden, stänger öronen och drar in i lä så fort det går. Eller så vägrar de gå ut om vinden är för hård. Men i denna hetta så kan man stå ut ett tag med att pälsen rör sig och kittlar lite på magen.
Själv håller jag mig inne och går jag ut är det skuggan som gäller. Här tar jag mig en promenad vid Klosterdammen, i Flip-flops såklart. Det är så fint runt Klostret. Rogivande. Klostret ligger mitt i stan men är omgiven av parken och klosterträdgårdarna vilket gör att det är tyst och lugnt. Här finns det gott om bänkar att slå sig ned på och njuta av omgivningarna.
Kan man göra annat än att åka till stranden när vädret är som i dag? Termometern visar 25 grader och det är en strålande mild septembersol. Vi gjorde en snabb pastasallad till lunch och cyklade till Sandskogens vita stränder. Alltså, det är så fint här, rena semesterparadiset! Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör ett ställe så skönt men det är vibbarna. Alla runt om rör sig sakta - ingen hets. Folk ser glada ut, skrattar och njuter av solen, stranden och havet. Många ligger och sover siesta under små parasoll, precis som vid medelhavet. Vi badade och åt vår lunch med god aptit, tänk vad gott maten smakar utomhus!
I början av 1900-talet ökade turismen till Ystad och därtill behovet av att ha någonstans att byta om vid stranden. På den tiden skulle ju hattar, kjolar, underkjolar, korsetter, blusar, kostymer, västar och hattar av innan man kunde njuta av strandlivet. Vilken otrolig frihetskänsla det måste ha varit att få komma ur alla lager av kläder. I Sandskogen uppfördes därför badtält som så småningom ersattes med badhytter. De små, gulliga husen får vara max 5 m2. I dag säljs badhytterna, beroende av läget, för upp mot 300 000 kr.
Det har varit en dag i konstens tecken här i Ystad. Marknad, vernissage och konstloppis som går under namnet "Lilla Montmartre". Jag passade på och fyndade tre nya verk. Två av dem sattes upp i sovrummet bredvid spegeln där de passade fint. I spegeln ser man konsten som är på väggen mittemot och alla följer temat med grafiska verk. I sovrummet vill jag hålla det lugnt i sobra toner.
Det tredje verket får pryda en vägg nere i vardagsrummet:
När jag ändå höll på med väggarna så kom min gamla poster "Jazzen i Stockholm" upp på väggen. Jag minns inte ens när jag skaffade den men den har varit med mig i minst 30 år. Som grafiker väcker den glädje i mig - och färgerna passar ju perfekt även i detta hem.
Det senaste fyndet till hemmet är den lilla söta lampan i ljusrosa och racing green. Den heter "Nödmast" och finns på IKEA för 149 kronor (!) Otroligt prisvärt. Den är portabel, laddningsbar och skärmen går att vicka efter behag.
Jag har märkt att jag dras till att skapa inredning som går i varma brunröda och rosa toner som komplement till gröna nyanser. Jag började titta runt här hemma och hittade många exempel på små grupper och stilleben i de färgerna:
Självklart har jag "Aaltovaser" lite här och var. Det är en av de där designikonerna som kom tidigt in i mitt hem, både för prydnad och som bruksföremål. Jag har c:a åtta stycken i olika storlekar och färger och jag tröttnar aldrig på formen. Savoyvasen som den egentligen heter, formgavs av Alvar Aalto och Aino Marsio-Aalto 1936. Den fick sitt namn i samband med ett inredningsarbete för restaurang Savoy i Helsingfors. Vasen formgavs även som ett förslag i en formgivningstävling för glasbruken Iittala och Karhula till Världsutställningen i Paris 1937. Förslaget presenterades i några enkla tecknade skisser och hade kodnamnet "Eskimåkvinnans skinnbyxa". Det resulterade i en kollektion på tio olika glasvaser som visades upp i Paris.
Jag trodde att solrosor var de där höga solitärerna på grov stam. Men det finns tydligen också mindre varianter som heter fleråriga solrosor, Helianthus mollis. Jag lärde mig det när jag skulle identifiera de gula, höga buskblommorna som stortrivs här i vårt söderläge. De sägs sprida sig med åren och är, enligt proffsen, ett perfekt val för den lite vildare delen av trädgården. Då passar de ju perfekt hos oss, hela vår rabatt är vild och otämjd (håll i er alla nitiska ogräsrensare) efter en hel säsong av fri växt.
Jag upptäcker nya växter varje gång jag går runt i trädgården. I dag såg jag ett par ljuslila blommor som jag inte sett förut. De såg ut som Krokusar... men krokus nu på sensommaren? Jag Googlade fram svaret: Tidlösa. Går även under namnet Nakna Jungfrun. Tydligen är den enormt giftig och innehåller ämnet Colchicin som har toxisk effekt på hjärta, lever, njurar och skelettmuskulatur. Dess verkan ger liknande symptom som arsenik. Fy. Jag läser vidare att "Tidlösan är härdig och kan blomma till och med utan vare sig vatten eller jord". Helt otroligt och så typiskt dessa djävulsplantor.
I vilket fall så skall den bort. Jag arbetar under devisen giftfri trädgård.
Snart är det dags för en ny ytterdörr. Det tycker i alla fall jag. Fönstren är nu svarta och alla andra detaljer på huset likaså, så nu behöver vi ha en svart ytterdörr. Sverker tycker att vi kan måla den vi har svart men jag vill gärna byta ut den mot en dörr med mer glaspartier - och därmed mer ljusinsläpp. Överljuset ovan dörren ger ett visst ljus, men en hall tenderar ändå att bli mörk, så jag vill få in mer dagsljus.
Så här ser vår ytterdörr ut idag, helt OK men brun. Jag funderar på antingen en dörr mad raka dörrspeglar och fönster och att man följer upp med liknande glaspartier i överljuset. Eller en dörr med glas och lite mer oväntade former, vilka också går igen i överljuset. En ytterdörr är tyvärr ingen billig historia så det gäller att man är säker på sin sak. Den kommer ju också att bli som ett smycke på huset och det första man ser.
Förslag 1
Förslag 2
Oavsett så kommer ytterdörren att passa husets ålder och stil, det vill säga engelskt viktorianskt sekelskifte som Boisen var så svag för. Kanske man då också behöver en snygg dörrkläpp? Den elektriska ringklockan uppfanns redan 1831 av Joseph Henry, men en dörrkläpp vill jag ha för det rent estetiska. Inte ett klassiskt lejon, det blir too much. Inget fel på lejon, på medeltiden ansågs de skydda huset och skrämma bort onda andar med sin uppenbarelse på dörrkläppen. Om dörren har utsmyckningar i sig självt så föredrar jag en lite enklare variant, som denna till exempel:
Så kom han till slut, målaren från Svenska Fönster. Äntligen är våra droppbleck svarta. Fönstren sattes in redan i februari som ni kanske minns men eftersom dropplisterna på fönstren levererades i aluminium istället för svart så skulle det reklameras några vändor hit och dit, vilket gjordes under våren. De provade först med att byta ut listerna till färdigmålade svarta men det var omöjligt utan att skada karmen. Så kom semestertiderna emellan och det bestämdes att skicka en målare i början av augusti. Idag gassade solen och det var riktigt hett . Den stackars målaren höll på att få värmeslag. Jag servade med parasoll och vatten för att underlätta.
Varför var det så noga att listerna inte kunde få vara kvar i aluminium tänker ni? Tre orsaker; 1. Aluminium blänker 2. Rent estetiskt är det snyggare med allt i svart. 3. Fönstren är i trä och en ljus aluminiumlist ser malplacerad ut.
Här nedan ser ni skillnaden. Jag tycker också att fönstren ser något större ut nu:
FÖRE
EFTER
...kunde inte låta bli att klicka hem denna gångmatta från prisvärda H&M. Underbart grafiskt mönster, lite finskt 70-tal. Ser ni så bra Aaltopallen passar ihop med mattan?
Jag har några Aaltopallar, eller pall 60 som den egentligen heter.
Alvar Aalto presenterade pallen för första gången redan 1933 och den var för sin tid en sensation. De enkla, rena formerna i böjträteknik var något helt nytt för designvärlden och här i Sverige kom bl.a. Bruno Mathsson under det sena 40-talet och framåt att anamma stilen.
Nu på början av sensommaren känns det lite som om vi befinner oss mellan något. Solen värmer, det är varmt och semesterkänslan håller i sig. Många har börjat jobba igen och om en vecka är det skolstart. Vi är mittemellan semester och ordinarie rutiner. Mellan shorts och långbyxor. Jag blir lite rastlös i dessa mellan-tider, varför vet jag inte men jag var ju alltid en sådan där som längtade till att skolan skulle börja efter sommaren. Spencer bryr sig föga om årstider så länge man kan leka med bollen, sedan somna i en solstrimma och ha det skönt.
I dag har det varit resursdag med tvätt, klippning av gräs, lite städning och plommonplockning. Det är verkligen ett plommonår i år och de vi har pratat med säger alla samma sak. Förra året var det inte ett plommon och i år är det dubbelt upp! Vi packar plommonen i bruna påsar och ger bort till grannar och förbipasserande.
Det är verkligen givande med egen odling. Plommonen har jag gjort både marmelader och chutney av och ikväll blir det pizza Margherita med egen Basilika och tomater. Det ser vi fram emot!
Idag var det premiär x 2. För det första så badade jag på riktigt, alltså simmade i havet. Tidigare har jag bara gått i delvis eftersom jag har tyckt det varit för kallt. Jag var dessutom i två gånger, så skönt var det.
För det andra så är det kräftpremiär idag. Vi började med hemgjord räksoppa enligt konstens alla regler och sedan kräftor.
Även om mycket tyder på att man åt kräftor redan under stenåldern fick seden att äta kräftor i Sverige fäste först under senmedeltiden. Under 1800-talet blev det däremot vanligare att äta kalla kräftor i spad. Det är också nu kräftan blir populär – så pass populär att efterfrågan riskerade att skapa ett utfiske på kräftor. Ett förbud mot kräftfiske infördes därför mellan november och den 7:e augusti. Den första onsdagen i augusti var det alltså start för kräftfisket i svenska insjöar. Först då var det tillåtet att fiska och sälja svenska kräftor, en förordning som gällde fram till 1994 då förbudet mot kräftfiske helt togs bort. Trots att det inte längre finns någon officiell kräftpremiär i Sverige är vi många som håller hårt på den tidigare traditionen och augusti är och förblir kräftmånaden nummer ett. Det är mest vi nordbor och i det amerikanska kreolköket man äter flod- och insjökräftor. Övriga länder är lite mer skeptiska mot skaldjur som kommer från sötvatten och föredrar istället havet.
Det regnar för första gången på över en vecka och jag passar på att ta hand om en del av den enorma mängd plommon vi har fått. Trädet är i och för sig stort men ovanligt gammalt, över 40 år. Plommonträd brukar anses som ett av de mer kortlivade fruktträden, runt 20-30 år, så därför är vi glada att det fortfarande lever och har hälsan. Frukten är söt och god, mycket sötare än de plommon jag har ätit tidigare. Skalet har den där angenäma syran och bitterheten som ger karaktär. jag kokade marmelad som blev fantastisk god och nu skall jag baka en plommonkaka.
Plommon (Prunus domestica) är inte en naturlig art. Arten togs fram i västra Asien för tusentals år sedan och är antagligen en korsning mellan slån och körsbärsplommon. När de första plommonen kom till Norden är inte kartlagt men vid utgrävningar av vikingabyar som Birka och Hedeby har man funnit talrika fynd av plommonkärnor. Eftersom kärnorna är oskadda tyder det på att man åt frukten, men inte kärnorna. Förmodligen visste man redan då att plommon har en laxerande effekt? Under medeltiden användes plommon både som frukt och för medicinska ändamål. I de senare fallet främst plommonkärnan.
När jag växte upp hade vi Krikon på tomten och det är svårt att känna smakskillnad mellan sötare plommon och Krikon. Krikon växer dock på med buskliknande träd. Sviskon är en gammal Kalle Anka-klassiker. De är sötast och passar därför bäst av plommonsorterna till torkning. När de har torkats går de under namnet Katrinplommon. (Vad slår en plommonspäckad fläskkarré med nykokt potatis och en riktigt god gräddsås?)
Vårt gamla men stora, fina plommonträd.
PLOMMON
MARMELAD
1 kg Plommon, rensade
4 dl syltsocker
1 dl Marsala
1 dl Valnötter
1 tsk Vaniljsocker
1 krm kanel
Min burk (återanvänd gurkburk) med marmeladen, det ljusa som skymtar fram är valnötter.
Gäss. Det är typiskt Skåne och jag förvånas över hur många de är. Man ser dem året runt förutom på vintern då de flyger söderut för att övervintra. De är fascinerande fåglar. Ta bara en sådan sak som att när ledarfågeln blir trött flyttar den bakåt och en annan tar täten. Gässen längre bak skriker och tjoar för att heja på de främsta att hålla farten. Den omformationen ser ni på bilden ovan när de passerar över vårt hus. Sedan bildar de ett V igen för att spara energi när de flyger. De passerar över oss varje dag och jag tror de flyger ner till stranden för att äta tång och sedan tillbaka till åkrarna igen på kvällen. Nu ikväll stod jag vid grillen med en apéritif och spanade uppåt på alla gäss som passerade ovan. Fint.
Fredagens apéritif blev en vindrink som bestod av en del vitt vin, en del San Pellegrino Pompelmo, krossad basilika samt is. Jag hittade på receptet utifrån vad som fanns hemma och det blev jättegott. Ibland serverar man basilika tillsammans med t.ex. jordgubbar och det ger en viss friskhet men passar inte 100% då färsk basilika är så kryddig. Vill man ge en grön, frisk touch till jordgubbar passar den klassiska citronmelissen bättre. Jag har upptäckt att färsk basilika passar ypperligt med lite beskare och friskare smaker som grapefrukt och pomelo. Alltså; Basilika + beska + syra = toppen!
Med det franska uttrycket apéritif eller "apéro" menas endast drycken som serveras före middag, vilken kan serveras tillsammans med något tilltugg, men oftast inte. I Italien däremot betecknar en aperitivo både drycken och tilltugget och inte sällan även en del av förrätten, antipasto.
På Hotell Fritidens takterrass ligger Rooftop Bar som vi besökte igår. Häruppe har man en fin vy över hela Ystad och det är ett trevligt ställe att ta en aperitif på. Takbarer är populära eftersom de uppfyller både en önskan om att sitta utomhus under bar himmel samt att sitta högt uppe och spana ut. Hälsoexperter kallar det för ”horizon gazing” - att låta blicken vila på horisonten och samtidigt känna hur lugnet intar kroppen. Takbaren blir som ett retreat mitt i city och på samma gång ger den gästerna nya vyer att njuta av. Lite som att vara utomlands på semester, vilket faktiskt är känslan man har i Ystad året om!
Dr Andrew Huberman, en neuroforskare vid Stanford, har studerat effekten av syn relaterat till stress i över 20 år. Hans forskning visar att när vi tittar på något vi finner stressande eller spännande blir vårt synfält smalare så att en sak är i laserskarpt fokus och resten runt om är suddigare. Våra ögonglober roterar också något inåt mot vår näsa, precis som rovdjur när de jagar. Genom att istället utöka vårt synfält kan kroppen stänga av stressreaktionen. Vi kan framkalla ett tillstånd av lugn och minskad stress genom att låta våra ögon slappna av och ta in en panoramavy.
Om du håller huvudet stilla kan du bredda din blick så att du kan se långt ut i periferin – ovanför, under och vid sidan av dig. Det synsättet frigör en mekanism i hjärnstammen som är involverad i vaksamhet och upphetsning. Vi kan faktiskt stänga av stressreaktioner genom att ändra hur vi ser på vår miljö, oavsett vad som finns i den miljön. Det är alltså sättet hur du tittar på något, inte på vad som är det viktiga.
Juli 31, 2024
I dag besökte vi Backåkra och Dag Hammarskjöldsmuseet. Dag Hammarskjöld var adelsman, nationalekonom, jurist, diplomat, författare och ledamot av Svenska Akademien. Men mest känd är han för sina år som generalsekreterare för FN, 1953–1961. Dag älskade Österlen och bodde här på somrarna. 1957 köpte han Backåkra, en fyrlängad gård från 1840-talet. Tanken var att han skulle bosätta sig på gården efter avslutat uppdrag som FN:s generalsekreterare. Han lät renovera och inreda gården men fick dessvärre aldrig möjligheten att dra sig tillbaka. Som de flesta vet så omkom Dag Hammarsköld 1961 i en flygplanskrasch under ett FN-uppdrag att försöka medla i inbördeskriget i Kongo. För sina insatser tilldelades han postumt Nobels fredspris 1961.
Dag Hammarskjöld testamenterade Backåkra till STF (Svenska turistföreningen) som lät göra om gården till museum. Här visas privata föremål från hans resor samt möbler och konstverk från hans bostad i New York. Det är en intressant utställning men den verkliga stjärnan är själva miljön runt gården. Platsen känns totalt harmonisk och rogivande, närmast isolerad från omvärlden. Stigen ovan leder mot havet och de enda grannarna är några kor på bete.
Ur Vägmärken - en samling texter av Dag Hammarskjöld som publicerades 1963
Juli 30, 2024
När solen är stark utomhus så är det skönt att ligga inne där det är svalare. Vinden drar genom gardinerna och speciellt stenskivorna i fönstret kyler ner bra, tycker Spencer. Men det kan vara mysigt att lägga sig i gästrummet också. Speciellt när matte håller på att bädda om för kommande gäster. Sötchock!
Nu har jag gjort i ordning en arbetsplats på övervåningen. Här tänker jag mig att arbeta eller sy, symaskinen står runt hörnet. En riktig arbetsstol är nästa inköp, har jag tur hittar jag en på någon loppis eller antikaffär. På väggen hänger Ikeas nyklassiska pendel och en magnetisk anslagstavla för saker och inspirationsbilder
Från balkongdörren har vi utsikt över Ystads gamla vattentorn, även kallat ”Nappflaskan”. Tornet ritades av arkitekt Gerdt Stendahl och det stod klart i oktober 1915 som stadens första vattentorn. Byggnaden har 12 kanter och är klädd med handslaget tegel. Färdigbyggt nådde det en höjd om 40 meter med en vattenreservoar på 600 kubikmeter. I stadens gator hade 20 000 meter rör från Tyskland lagts ned för vattenförsörjningen. Vattnet hämtades mellan Öja och Stora Herrestad där man funnit en riklig tillgång av färskvatten. I mitten på 60-talet hade tornet tagits ur bruk och 1967 blåste koppartaket av i en svår storm. Året därpå togs frågan upp i kommunfullmäktige om man skulle riva tornet. Med endast en rösts övervikt vann rivningsmotståndarna och tornet fick stanna. Taket reparerades och byggnaden kunde bevaras men nu som byggnadsminne, inte längre som vattentorn. Vattentornet är sedan 2013 ombyggt till bostadshus med bostadsrätter med en total boyta på 610 kvadratmeter. Högst upp har du en magnifik utsikt!
Basilikan grönskar med sina spröda, krispiga blad och de är fantastiskt goda! Jag har gjort en basilikaolja som mognar i kylen. Om ett par dagar är de första tomaterna klara för skörd och de skall då avnjutas tillsammans med örtoljan och en fin Burrata - en handgjord delikatessmozzarella från den syditalienska regionen Apulien. Burrata, som kommer av italienskans burro som betyder smörig, är en extra krämig mozzarella som är gjord på en blandning av mozzarella och grädde. Formen är som en liten påse och det rinner ut mer vätska från Burratan än från en vanlig mozzarella.
Jag gillar att vara i den gamla farstun, det som är vårt arbetsrum idag. Jag sitter vid datorn och katten sitter här med mig och njuter av morgonsolen vid det som en gång i tiden var ytterdörren, men som sedan gjordes om till fönster. Från det här rummet ser man via köket till köksingången och gästrummet. Det är en sträcka på över 10 meter och jag och katten brukar springa fram och tillbaka och leka här.
Så småningom skall arbetsrummet tapetseras om och jag funderar på lite olika alternativ men lutar åt något klassiskt bredrandigt, gärna i havsgrönt.
Bredrandiga tapeter från Midbec
Den behöver inte vara perfekt, naturen alltså. Jag gillar att vara på platser där man ser att naturen får ta plats. Lite som i våra rabatter. Vi har varken rensat eller vattnat några växter i rabatterna utan låter det växa fritt. Rosor, Anemoner, Hortensia, Iris, Liljor och Vallmo får blomma om vartannat och allt fungerar förvånansvärt bra. Det som vissnar skall enligt proffsen ligga kvar och ge näring åt jorden. Speciellt gällde detta Tulpanerna hörde jag. Stranden vi gillar mest är också lite vildvuxen men det är nyttiga växter som håller kvar sanden. Tång finns det också vid vattenkanten. Kan man klaga på lite tång? Det vore ju som att klaga på havet själv. Tången finns där i perioder, så är det bara, dessutom en viktig del i ekosystemet.
Vi cyklade ner till stranden och tog ett kvällsbad (Sverker) och efterföljande picknick. Det är så rogivande att sitta och blicka ut över havet. Det "riktiga havet" som jag kallade det när vi bodde i Stockholm. Hav för mig är när man ser ut över en mäktig yta som försvinner i horisonten. Svårt att känna havsvibbar i Stockholms skärgård, känns mer som små insjöar. Det är först när man passerat alla öar som skymmer sikten och havet öppnar upp sig som det känns bra.
När jag var liten gick jag gärna barfota vilket resulterade i att jag trampade på glas, glödande fimpar, tuggummi och ett och annat kryp. Alla dessa upplevelser var förstås obehagliga och jag minns speciellt en gång som var extra motbjudande. Jag klev på en fjäril som låg på marken, förmodligen redan död eftersom den låg just på marken, men jag var liten inte mer än 4-5 år. Känslan av att sladda till med fotsulan ovanpå fjärilens lenluddiga vingar och kropp satte sig djupt i mig samtidigt som jag tyckte synd om fjärilen som jag trodde att jag hade dödat. Jag var efter det lite smårädd för fjärilar men det växte bort efter några år.
Fjärilen som jag fotograferade på vårt hus idag är en Amiralfjäril. På latin heter den Vanessa atalanta, så ett mer passande namn vore kanske Vanessa men här i Sverige kallas den Amiral. Den tillhör gruppen praktfjärilar och det syns. Den är både färgstark och vacker. Amiraler förekommer i hela Europa och Nordamerika och bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland. Varje vår kommer ett stort antal individer inflygandes från Medelhavsområdet till bland annat Sverige. Den lilla fjärilen flyger alltså flaxande och vingligt cirka 300 mil för att para sig. Hur orkar den? 300 mil för någon i den storleken och med vingar som inte är strömlinjeformade precis, är ju ofantligt mycket längre än för oss människor i våra transportmedel. Att de ens klarar sig från att bli fågelmat! När (om) de kommer fram till Sverige och har hittat en partner och parat sig så lägger de sina små, gröna ägg på brännässlor i skuggiga lägen. Vad händer om brännässlorna försvinner? Då har de ingen naturlig plats att lägga sina ägg på...tänk på det innan ni rensar bort brännässlorna bakom trädgårdsboden. Fjärilarna kläcks i juli-augusti och då flyger den nyckläckta fjärilen fladdrande söderut på hösten för övervintring nere i medelhavsvärmen. Eftersom en Amiral lever ungefär ett år så är det alltså sällan det är samma individ som flyger returresan, det gör avkomman. Vingligt flaxande ger den sig ut på den kolossalt långa flygresan på cirka 300 mil igen. Hur kan de hitta när det är första gången och ingen visat vägen? Det är förunderligt.
Underbart mjuk sand möter våra fötter när vi går ut på stranden efter att ha parkerat våra cyklar. Strandområdet vid Ystad Saltsjöbad är stort, här ligger det anrika hotellet, glasskiosker, utegym, parklekar, restauranger och fem badbryggor som utgår från den långa strandlinjen. Härifrån ser man ända till Kåseberga och Ales stenar. Idag lade vi oss inte på stranden utan gick direkt ut på en av badbryggorna som har stegar ner i vattnet. Sverker tyckte det var underbart skönt att bada, jag tyckte det var för kallt. Men det var ändå härligt att bara hänga vid stranden en stund. Efter badet landade vi på The Shuffle Bar och åt Lobster roll - jag älskar hummer. Vi tittade oss omkring och skrattade till. Det kändes verkligen som om vi var på semester, fastän vi är hemma. Vi kommer garanterat att komma tillbaka - en perfekt After Beach.
Enligt "Encyclopedia of American Food and Drink" skapades den första Lobster roll på restaurang Perry's i Milford, Connecticut år 1929. Det sägs att en resande starkdryckesförsäljare beställde en smörgås att ta med på vägen. Perioden mellan 1920 och 1933 var det förbjudet att sälja alkohol i USA så säljaren var lite på språng hela tiden, kan man säga. Ägaren till Perry's, Harry Perry, slängde då ihop en macka på ett bröd som inte skulle bli mosigt (soggigt) tillsammans med hummerröran. Wips! Så var The Lobster roll uppfunnen.
Som fiskare i New England vid den här tiden, var hummer en ingrediens som du hade lätt tillgång till. De ursprungliga amerikanska kolonisterna som landade på Plymouth Rock ansåg hummer vara fattigmans-protein på grund av dess lokala överflöd. Hummer skulle inte komma att klassas som en delikatess förrän långt senare. Lobster rollens popularitet spred sig snabbt längs Connecticutkusten och vidare. I Connecticut kallas smörgåsen om den serveras varm för en "Lobster roll", serveras den kall, kallas den "Lobster salad roll".
Det är sommar i vardagsrummet. På bordet står det blommor från trädgården som slumpmässigt matchar kuddarna perfekt. Kuddar har alltid varit en grej för mig. Jag kan inte tänka mig en soffa eller en säng utan dekorationskuddar. Det är ju ett härligt sätt att få in mer textil i hemmet. Dessutom ett lätt sätt att förnya eller förändra inredningen utan att byta ut stora möbler.
Kudden "uppfanns" för över 9000 år sedan - då var de gjorda av sten (!) och användes för att komma upp med huvudet från golvet, slippa kryp och insekter och sova bättre. Det var endast de bättre bemedlade som hade dessa stenkuddar. Lite underligt att sten sågs som statussymbol eftersom de är gratis och finns överallt, men så var det. Senare under antiken användes mjukare kuddar - varken grekerna eller romarna hade planer på att sova på något annat än ett mjukt underlag. Då var kuddarna fyllda med vass, fjädrar eller halm. Här uppe i norden var vi inte riktigt där med det mjuka eller det lyxiga dunet än, här användes oftast halm som fyllning, långt in på 1800-talet. Finare stoppning var gjort av hästtagel. Kuddar för dekoration med vackra broderade tyger kom först på 1800-talet. Då byttes också halmfyllnaden ut mot ull och fjädrar och det började bli riktigt bekvämt både i sängar och soffor.
Nu börjar tomaterna bli relativt stora, trots att jag inte "tjuvat" dem än. Jag ville först se hur plantan tog sig och hur många blomklasar som kommer. Eftersom mina plantor är höga så skall de tjuvas, det vill säga att man plockar bort blad och utväxter som inte bär blommor så att den del av plantan som blommar och senare blir tomater, skall få all näring. Det kommer nya blommor hela tiden så jag fick gå på känn nu när jag ansade plantorna. Det är ju första gången jag odlar tomater men jag tycker jag har känsla för odling så det verkar gå bra. Man ser ju också på mina fingrar nedan hur gröna de är - även om det gröna kommer sig av just ansningen av tomatbladen :-)
Jag ser så fram emot vår första Caprese på egenodlade tomater.
I dag upptäckte jag en Hortensia i rabatten. Dessa har jag tidigare endast haft som inneväxt i kruka, kul att se den i trädgården! Hortensia är uppkallad efter "Hortense" Lepaute som var reskamrat med den franske botanikern Philibert Commerson vilken upptäckte växten i Kina under en jorden-runt-resa 1766-1769. Jaha, tänkte ni. Den där Hortense var väl en manlig reskamrat - men nej. Leupaute var en känd kvinnlig matematiker och astronom, vilket inte var så vanligt förekommande under 1700-talet.
Nicole-Reine Lepaute levde mellan 1723–1788. Redan som ung läste hon mycket och var intresserad av matematik. Hon gifte sig med den berömda klockmakaren Jean André Lepaute som ovanligt nog gav henne utrymme i äktenskapet att utöva sin vetenskapliga forskning. Samtidigt som hon förde hushållets räkenskaper studerade hon astronomi, matematik och var författare till sin mans uppfinningar i verket Traité d'horlogerie 1755.
På 1750-talet hjälpte hon Alexis Clairaut och Joseph-Jérôme Lalande i arbetet med Planetteorin och beräknade attraktionen Jupiter och Saturnus hade på Halleys komet. Även om Clairaut var imponerad av hennes arbete och kallade henne ”La Savante Calculatrice”, var han för avundsjuk för att erkänna det offentligt. Hans kollega Lalande kände dock igen hennes forskning i Clairauts verk Théorie des Cométes, och Jacques Babinet talade likaså om hennes geni.
Nicole Lepaute blev medlem av den framstående vetenskapliga akademin i Béziers 1761, för vilken hon beräknade efemeriet för Venus transit. Fram till 1775 bistod hon professor Lalande som nu hade blivit chef för Paris Observatoriet, att redigera ett astronomiskt årsprogram för Vetenskapsakademien. Hon gjorde beräkningar för solförmörkelsen 1762 och för den ringformade förmörkelsen 1764, som inkluderade en tabell över parallaktiska vinklar* (*vinkeln mellan de riktningar en himlakropp syns från två olika punkter) publicerad av den franska regeringen. År 1761 publicerade hon också en monografi om Venus transitering. Från 1774 till 1783 arbetade hon på den sjunde och åttonde volymen av Ephemeris, som innehöll framtida beräkningar för solen, månen och planeterna. Även om hennes syn försämrades med åldern, skrev hon också andra vetenskapliga arbeten och betraktades som en av de mest lärda kvinnorna i sin tid, även om hon inte fick hälften så mycket uppmärksamhet som sina manliga forskarkollegor. Efter Nicoles död skrevs en kort biografi om hennes bidrag till astronomin i Astronomical Bibliography. Asteroiden 7720 Lepaute är uppkallad efter henne, liksom månkratern Lepaute.
Hur var det med blomman då?
När de upptäckte växten på forskningsresan fick den först namnet "Lepautia" till hennes ära, men döptes senare om till "Hortense". Detta blev totalt förvirrande och man började kalla Nicole Leupaut för Hortense Lepaut och så är hon faktiskt mest känd för eftervärlden; 1700-tals astronomen och matematikern "Hortense" Leupaut.
Ovan ser ni en bild på hur vårt staket och garageport ser ut idag. Våra planer är att omgärda innergården med en mur, göra garaget till gästhus med egen ingång och ersätta trästaketet med ett klassiskt sekelskiftes-metallstaket, ungefär som på bilden under. Vi vet ännu inte vad vi får göra för kommunen, men staketet bör inte bli ett problem. Det är glest och man ser igenom det. Staketet skulle dessutom passa perfekt till husets stil och arkitekt Peter Boisens tydliga inspiration och förebild - de engelska viktorianska radhusen. De styggelser till färdiga trästaket som finns att köpa på byggvaruhus, ofta i låg 70-tals stil som liknar det som står runt vår tomt idag och många andra tomter runt om i Sverige för den delen, är inte vad Boisen skulle ha valt kring sekelsskiftet.
Om det inte blir för omständigt, skulle jag vilja ha samma dekorativa fasadbågar som finns på vårt hus, även på muren utåt gatan, både på långsidan och ovan dörren. Som ni ser ovan är det ett ganska omfattande projekt som vi hoppas kunna dra igång till nästa sommar. På framsidan av huset gör vi plats för bil och delar av gräsmattan plattsätts för mer yta och umgänge.
Bakom den muromgärdade innergården vill jag ha en patio á la Medelhavet i sekelskiftesstil med platsbyggd stensoffa, en väggfontän och ett stort utekök.
Önskelista till nya trädgården och innergården:
1. Platsbyggd soffa med härliga kuddar
2. Väggfontän/vattenkran
3. Antik järnbänk som går runt plommonträdet (där vi har underbar kvällssol)
I förmiddags bestämde vi oss för att ta lunchen ute. Det är nämligen matfestival på Österportstorg i dagarna fem. Det är runt 40 olika stånd på plats med mat, dryck och delikatesser. När vi kom fram möttes vi av en härlig stämning och fantastiska dofter. Vi kommer att såklart att besöka matfestivalen alla dagar för att prova på olika maträtter och den här första dagen åt vi av det Venezuleanska köket. Vi hade oss veterligen aldrig ätit Venezuleansk mat tidigare och därför började vi där. Det var mycket gott med nygrillat kött i friterat majsbröd, persiljekräm och tomatsalsa. Vi avslutade hos den Italienska kaffevagnen innan vi strosade hemåt.
[Alcea Rosea]
Ystads inoficiella stadsblomma?
På vägen hem noterade vi att Stockrosorna nu blommar för fullt. Från krispigt vita till mörkt vinröda håller de till vid staket och husväggar. Stockrosen kommer ursprungligen från sydöstra Kina och introducerades i Europa under 1400-talet. Växten kan bli upp till 3 meter hög och de vi ser runt om oss är minst två meter vid det här laget.
Här i Ystad lämnar alla dem orörda, även om de upptar en del av trottoaren. Det är trevligt och ger en härlig somrig känsla. Vi har dem även vid vårt hus och vi har fått tydliga order av grannarna att de inte skall rensas bort :-) Vi har inga planer på att ta bort dem även om det är en liten djungel vid vår ingång.
Idag fyller Spencer 12 år. Dagen till ära ligger han och myser i favoritfåtöljen på innergården. Det är varmt och han är klok nog att föredra skuggan. Till födelsedagsfrukost blev det färska räkor, en favorit.
Spencer är född på Lidingö, Sticklinge närmare bestämt. Vi kallar honom därför Spencer af Sticklinge, men Spencer till vardags. Hans mamma är en renrasig skogkatt som smet ut och parade sig med kvarterets stora, röda bondkatt. Jag såg annonsen och kände direkt att detta var rätt. Ägarna verkade seriösa och jag åkte tämligen omgående för att titta på kattungarna. De var två röda hanar lika pappan och två grå honor som såg ut som mamman. Alla kattungarna låg och sov när jag kom och Spencer var den första att kvickna till. Han skuttade lekfullt fram till mig och nosade på min fot och slickade på min tå. Jaha, då var den saken klar tänkte jag lyckligt. Vi lekte en stund, sedan lekte han med sina syskon och kom fram till mig emellanåt. Han var så liten och när han mitt i allt gick på lådan smälte mitt hjärta - så liten men så duktig! Stora killen liksom fastän bara några veckor gammal. När Spencer blivit drygt 12 veckor fick jag komma och hämta honom. Över förväntan gosade han först lite med sin mamma och sedan gick han in i buren - själv! Wow, jag och pappan i familjen high-fivade för vi hade båda spänt oss lite för hur det skulle gå. Jag och Spencer tog båten över fjärden till Nacka Strand. Jag öppnade buren så fort vi kom innanför dörren och han gjorde sig hemmastadd direkt. Nosade runt, åt lite mat, gick på lådan, lekte med en liten leksaksmus (som vi fortfarande har kvar) och somnade sedan i en stol. Vi var så glada att han äntligen kommit hem till oss och nu skulle vi göra allt för att han skulle trivas. Vår lilla kisse som nu har blivit 12. Tack Spencer för att du har gett oss så mycket kärlek och glädje - och speciellt tack för att du gjorde den här flytten med oss utan att klaga, du har ju anpassat dig så bra. Det märks att du gillar att bo i hus och kan röra dig på större ytor och vara ute på riktigt. Vi älskar dig!
Här är den allra första bilden på Spencer hos uppfödaren, sedan några bilder från Spencers första veckor hemma hos oss. Så liten han var!
Äntligen har jag tagit mig tid att fixa tygtavlan till vardagsrummet och det blev så bra! Tyget är från ett av mina absoluta textila favoritmärken genom åren, Manuel Canovas.
Det här tyget heter "Hazara" och visar en av Afghanistans minoriteter. Hazarerna har funnits i Afghanistan sedan 1200-talet och idag talar de Hazargi, en blandning av Persiska och Dari, men de är ursprungligen av Turkiskt-Mongoliskt härkomst.
MANUEL CANOVAS
Manuel Canovas föddes 1935 och studerade konst och arkeologi vid l’Ecole du Louvre och École des Beaux-Arts. Han grundade sitt textilhus 1963, debuterade med en samling storskaliga tryck och djärva färgkombinationer som då var en motpol från den tidens jämförelsevis tysta design. ”Hela mitt liv har jag gillat stora motiv. De känns mer eleganta, mer generösa”, sa Canovas i en intervju. Manuel gick ur tiden 2021. Hans design finns i internationella permanenta samlingar, bland annat på Cooper Hewitt Museum i New York och Victoria and Albert Museum i London.
Manuel Canovas studio ligger på rue Royale i Paris och består av ett mycket erfaret designteam. Trogen Manuels designvisioner och den franska art de vivre, med en touch av 1700-talsnostalgi, producerar de en fantastisk design inspirerad av historien och resor till exotiska platser. Canovas kollektioner är kända för sina livfulla färger och tydliga textiltryck. Manuel Canovas studio är sedan länge främst känt för sina spektakulärt färgade toiles de jouy-mönster, storskaliga motiv i levande färger med utsökta detaljer som skildrar både historiska och dekorativa scener.
Ett urval av Manuel Canovas tyger och tapeter
Som traditionen bjuder så äter vi sillunch på midsommarafton. Det är skönt väder med 20 grader, uppehåll, solglimtar och några molntussar. När det är så här att vädret inte känns utan bara är skönt, brukar vi säga att det är "inget väder". Efter sillunchen åt vi jordgubbar och glass. Jordgubbarna är lokalproducerade här i Skåne och det är verkligen ett jordgubbsår i år. De mogande tidigt och är söta, goda och välbalanserade. Jag har inte ätit så goda svenska jordgubbar på flera år.
Appropå Skåne så känner ni till det där om en "liten vit kanin"? Allt sedan Edvard Persson sjöng om den lilla vita kaninen på 50-talet så är den en symbol för landskapet. Peps Persson gjorde också sin version av låten ”Liden vid kanin” med samma text men i hans karakteristiska calypsopop. Ironiskt nog så är ju vita kaniner något helt annat under 60-talets psykadeliska era men den vita kanin som Edvard sjunger om är inte ett delirium.
Kronhjorten är det officiella landskapsdjuret i Skåne, men den inofficiella är den lilla vita kaninen. Som bosatta i Skåne inhandlade jag därför en vit kanin som är vårt lilla vaktdjur vid köksingången.
Jag skulle precis sätta mig för att njuta av nya säsongen av House of the Dragon som har premiär idag. Såg att de tyvärr inte släpper alla avsnitt på en gång, annars kollar jag på så bra serier tills jag slocknar - jag bingewatchar det jag pallar med inom rimliga gränser. Helt plötsligt stirrar katten på en fågel som har landat på spröjset utanpå fönstret. Ser ut som en Grönsiska men jag är inte säker. Jag hann ta ett par bilder där den satt och kvittrade helt ovetandes om katten som låg nedanför. Stackars Spencer som nästan kunde känna smaken av den pippin som tyvärr var oåtkomlig. Men bra katt-TV är det och jag vet att han kommer sussa gott i natt och drömma om fåglar som han faktiskt får tag på.
I morse drog jag som vanligt upp rullgardinen försiktigt för att titta till duvan som ruvar. Boet är ju bara ett par meter från vårt sovrumsfönster. Jag fick en liten chock. Boet var tomt. Både vad gäller duva och de två äggen. Åååh neeej, sa jag högt. Inte igen! Jag gick ner i trädgården och där låg det skalrester kvar nedanför trädet. Det måste vara skator som gör detta tänkte jag. En stund senare kom duvan tillbaka och låg en stund i det tomma boet. Det var för sorgligt. Då dök det plötsligt upp en skata som hoppade lite väl hemtamt uppför grenarna mot boet och det syntes att skatan inte hade räknat med att duvan var där. Det blev en snabb högljudd drabbning och sedan flög de båda iväg. Tre gånger på raken har nu hänt med duvparets ägg. Jag vet att det är naturens gång men det är inte lättare för det. Stackars duvor.
Vad jag tror är den äldsta rosenbusken på tomten, ser ut så här. Jag har ingen aning om sorten och jag har inte sett den förut. Jag har förstås Googlat och frågat runt lite men ingen vet. Det är stora, maffiga blommor och kronbladen både viker och rullar sig. Rosor lever inte hur länge som helst men 40 år kan de bli och sedan kan man ju ha odlat på en gammal sort. Tänk om det har stått samma sorts rosenbuske där sedan 1900 då huset byggdes.
Ja, visst låter år 1900 jämt som ett hittepå men det är kommunens egna källor från deras husinventeringar och eftersom det är självaste stadsarkitekten från den tiden som ritat huset så finns det underlag. Annars kan man se "byggår 1909" lite var stans, det är ett hittepå. Det är året då man riksinventerade hus i Sverige och skapade ett fastighetsregister för hustaxering. 1910 var registret färdigt och de hus man inte hade en känd ålder på, fick sonika byggåret 1909. Så är det faktiskt än idag, man ger ett hus ett värdeår att räkna fastighetsskatten utifrån. Vårt hus, t.ex. är byggt 1900 men gjordes om till enfamiljshus 1929 och byggdes till 1963. Vårt värdeår är ett mellanting av de åren, det vill säga 1929.
Ni ser väl rovdjursblicken?
Även om vi bara leker med hans favoritboll så är det delvis allvar för en katt. Det är viktig träning inför jakt. Här håller Spencer tassen bestämt på bollen när jag låtsas vara på väg att ta den. Fullt fokus på att jag närmar mig och (naturligtvis) tar jag bollen och kastar den så att han får jaga den och bära den i munnen som ett litet byte.
Duvparet har förlorat två omgångar ägg men de ger inte upp! I morse när duvan var ute för en matbit upptäckte jag två ägg i boet. Hon var strax tillbaka och ligger nu och ruvar. Jag är lite stressad över att det skall blåsa kraftigt i morgon och hoppas innerligt att den här omgången ägg skall klara sig. Eftersom man absolut inte skall störa under ruvning så håller jag mig i skinnet men när säsongen är över så kommer jag att säkra upp boet som är i ett rätt så taffligt skick efter alla vårstormar. Fågelholkar för småfåglar sätts ju upp här och var så att bygga ett schysst näste för duvorna borde ju inte vara fel. Jag har funderat på hur jag skall göra och har kommit fram till att en trådkorg är det bästa underlaget. Jag har sett runda trådkorgar som är lätt konformade i botten. En sådan kan jag fästa i grenarna med ståltråd och sedan tar jag resterna av pinnarna och lägger i och utmed sidorna i trådkorgen. Det kommer att bli ett 5-stjärningt residens för vilka fåglar som helst!
Hela stan är full med folk. Det är uppträdanden och underhållning på Stortorget, allsång och musikkår. Ett klassiskt nationaldagsfirande med andra ord. Vi strosade runt, lyssnade på körsång och kollade in några nya affärer. Bilden ovan är tagen i Rådhusparken, en stilla oas bakom Rådhuset perfekt för picknick eller att bara ta det lugnt. Vi pausade där en kort stund innan vi promenerade vidare.
Vi åt lunch på Grändens mat som ligger på innergården vid Per Hälsas gård, en innergård där man verkligen känner historien i väggarna. Ystad anses ha den mest omfattande och bäst bevarade korsvirkesbebyggelsen i landet. Ett av de bästa exemplen är just den gamla handelsgården Per Hälsas gård, som består av ett helt kvarter med korsvirkeslängor från 1600-, 1700- och 1800-talen. Gården har fått sitt namn efter Per Hansson som ägde gården under 1900-talets första hälft. Han kallades i folkmun för Per Hälsa då han drev en läskedrycksfabrik, kallad ”Helsan”, på gården.
Pang sa det bara så var rosorna i full blom. Jag noterade att det kommit knoppar men sedan gick det fort. Först ut är vår gula. Det är min favorit för att den är vacker, den blommar länge och doftar så gott! Vi har fyra rosenbuskar och den djupröda har delvis kommit i blomning men den knallrosa och den rosa bidar sin tid lite grann. Knoppar finns det gott om men de har inte slagit ut än.
Runt om i staden så blommar det också av rosor, de är såklart synkade. Jag fotograferade denna port, dels för att rosorna är vackra men den verkliga pärlan är porten. Helt klart en av Ystads finaste.
Idag har vi bott här i åtta månader. Dagen började bra med strålande sol så Sverker cyklade iväg och badade, han ville passa på innan det eventuella regn och åskovädret som man varnat för skulle dra in över oss. Jag fortsatte att rensa bort klätterväxten "Blomman för dagen" och när jag var klar rann svetten om mig i den kvava värmen. Termometern visade 27 grader i skuggan och där jag höll på och slet med sly och sega rötter gassade solen. Jag täckte marken med markduk och stenar och hoppades på det bästa. Jag har aldrig varit med om en så envis och vild växt som förgrenar sig flera meter från huvudplantan, under och upp mellan markplanken, vidare mot garage och uteplats. Senare på eftermiddagen brakade det loss. Inte växten alltså, utan ovädret. Det åskade, blixtrade, stormade och det formligen öste ner regn och hagel stora som enkronor. Jag har aldrig varit med om något liknande. Hoppas vårt gamla hus står pall mot detta högst onaturliga skyfall tänkte jag. Ett par timmar senare var det över och vi noterade att ovädret uppmärksammats i rikspressen. Någon i Sjöbo (strax norr om oss) hade visst fotograferat haglet och jag funderade på om vinodlingarna här nere kommer att drabbas, precis som stockarna i Chablis och Champagne brukar få stå ut med lite då och då på grund av att klimatet har blivit mer extremt. Imorgon får vi läsa mer om vad ovädret ställt till med.
Efter en skön förmiddag i våra nya solstolar (som kom igår), bestämde vi oss för att ta oss till stranden. När vi kom fram var sanden så mjuk och precis lagom varm. Jag njöt bara av att få gå barfota. Sverker svischade förbi mig och gick i direkt, lycklig över att få bada. Det var inte fullt så kallt som vi hade förväntat oss men jag fegade lite och höll mig vid vattenbrynet. Men det var skönt och svalkande i den lite tryckande värmen. När vi packade ihop för att ta oss hemåt började det åska och precis när vi klev in på gården brakade det loss. Ett kortvarigt men kraftigt skyfall. Vi noterade också att det var den första åskan sedan vi flyttade hit ner.
Vår lilla guldklimp, snart 12 år, busar järnet emellanåt. Idag var han extra söt när han klöste på puffen nedanför fåtöljen jag satt i. Han gör så för att visa att han är busig och jag skall jaga honom och leka kurragömma. Han sticker iväg när han ser att jag är med på noterna, sedan ropar jag: "var är Spencer?" " Vaa-aaar ää-äär Speenceeer?" Oftast har han gömt sig så att jag ser en bit av honom sticka fram och då springer jag dit och säger "där är Spencer!" Då jamar han glatt överraskat och så skall jag gömma mig. Ibland gömmer jag mig för bra och då jamar han, typ: "matte, du har gömt dig för bra och när jag kommer nära kommer du att skrämma skiten ur mig, så visa dig lite grann som jag brukar göra!" Då kikar jag fram och då vill han vill buffa på mig i pannan och sedan vill han gosa. Alla katter är olika men även vår tidigare familjekatt Caesar ville också leka kurragömma. En social och engagerande lek mellan husdjur och husse/matte. Det är mig veterligen bara i Sverige vi kallar oss för husse och matte (från bondesamhällets husbonde och matmor). I engelskan, spanskan, norskan och så vidare heter det mamma och pappa. Det visar på hur mycket husdjuren har varit integrerade i familjer i övriga länder. Men jag gör ingen skillnad, Spencer är lika mycket familjemedlem som vi andra och jag gillar orden husse och matte - och det gör Spencer också ;-)
Här står min man och längtar. Inte att få fara ut över de sju haven utan att få doppa mer än tårna. Nu är det nedräkning till dess att badsäsongen startar.
Vi tog alltså en sväng ner till havet. Oftast så promenerar vi men idag tog vi cyklarna eftersom vi kom på att det är lillördag och vi ville ha lite rosé och räkröra (här nere säger man inte Skagenröra lika ofta fastän det är typ samma sak). Vi hade tio minuter på oss innan rökeriet stängde så vi hojade på och hade fem minuter till godo. Vi var de sista kunderna och kassan hade börjat räknas men de var glada att se oss ändå. När vi kom hem dukades bordet och nu skall det bara rostas bröd...eller smörstekas blir nog godare.
Det finns olika teorier om varför det kallas för "lillördag" men den mest troliga är att det kommer från ordet "piglördag" som onsdagar kallades förr i tiden då tjänstefolk var lediga eftersom de arbetade på den riktiga lördagen. Traditionen att fira lite mitt i veckan finns kvar och det tycker jag är trevligt i väntan på helgen.
Rabatterna i trädgården är verkligen anpassade att blomstra hela tiden. De som har bott här innan oss har gjort ett bra jobb. När de allra första martäckande vårvinterblommorna som vårgäck och snödroppar försvann kom det massor av scillor och krokus. Sedan påskliljor, tusenskönor och en mängd höga och fina tulpaner och precis när den sista, och jag menar verkligen den sista, tulpanen nu håller på att fälla sina röda kronblad öppnar Irisarna sina knoppar. Jag vaknade denna morgon och där var de.
Iris hör tillsammans med rosor till de äldsta växterna vi odlar i våra trädgårdar. Jag gillar Irisar och är glad att vi har så många gamla växter i rabatterna. Jag ser att Pioner är på gång, likaså rosor. De blir nog nästa gäng att blomstra. Om ingen annan hinner före.
Illustration av Franz Eugen Köhler
Redan på 1400-talet f.Kr. fanns den i farao Thutmosis III´s trädgårdar, under antiken var den populär och senare under medeltiden som en medicinalväxt i klosterträdgårdar. Den har också en stark koppling till Kungligheter och Fleur de lys, eller den haraldiska liljan, är en del av Irissläktet.
Iris betyder Regnbåge på grekiska och blomman är uppkallad efter den grekiska gudinnan Iris. Hon är en symbol för visdom, tro och hopp.
Som blomma symboliserar irisen en ny början, passion, beslutsamhet och det orubbliga hoppet att bekämpa motgångar. Den är också en stark symbol för lycka, kärlek, vänlighet och respekt. Ger man bort en bukett med Iris till sin vän uttrycker man både beundran och passion.
- Vilken blomma!
Temat för uteplatsen är Medelhavet, eller rättare sagt det vi kallar för kolonial stil. Utan att lägga några värderingar i hur det hela gick till i verkligheten, ser vi framför oss någon upptäcktsresanden sittandes i stolar av mörka, nästan svarta träslag som afrikansk Wenge och med krispiga, vita textilier som skyddar mot solen. Kontraster med andra ord.
Ögat har lättare att fokusera på kontraster och det får ett ytrymme att bli mer estetiskt intressant och kännas större. Jag drömmer om att få göra om innergården med vita murar och inbyggda stensitsar, kuddar i olika etnotyger och hängande lanternor - och ett fantastiskt utekök såklart. Många stora växter som palmer och olivträd som omsluter innergården...
Det blir nästa sommars projekt, nu är det dags att bara njuta av att vara ute. Solsängarna vi har beställt kommer i veckan och då kommer vi att ligga precis som Spencer i soffan, uthällda som tre sälar och ha det skönt!
Ystad har ett välkänt och duktigt handbollslag. Senast de blev Svenska mästare var 2022 och de är naturligtvis sugna på titeln igen. Nu spelar de SM-final mot Sävehof och det är bäst av fem matcher. Vi följer naturligtvis dramat, även om biljetterna till arenan är slutsålda så går det bra att kolla på TV. Det är fascinerande - hela staden blir knäpptyst under matcherna och när den är slut är det som att trycka på en knapp. Bilar börjar köra på gatorna igen och folk rör sig ute.
Jag märker att jag hetsar upp mig och tar sida direkt för Ystad IFs spelare i matchernas olika situationer där domaren naturligtvis alltid har fel och det andra laget filmar till sig orimligt många straffar. Ja, ja, så fort gick det att bli Ystad patriot och supporter :-)
Ett säkert sommartecken för mig är att höra Tornseglarnas skri över husen. De är otroligt snabba och fascinerande att betrakta. Just nu är de ute och letar mat till ungarna. Om de skriker för att lokalisera insekter som fladdermössen gör eller om de kommunicerar med varandra vet jag inte, men det jag vet är att de i princip är konstant i luften. De till och med sover flygande. Vid skymning och tidig morgon tar de tupplurar genom att flyga högt upp och sedan glidflyga nedåt i cirka en halvtimme. Under dessa glidflygningar tror man att de sover. En tornflygare kan, om den är helt frisk, ta sig upp från marken om den råkat hamna där, men det är mycket svårt för dem. De är helt anpassade efter ett liv i luften. Tornseglarna övervintrar i Afrika och lever utbrett i Europa och delar av Asien. De har sin bon under takåsar, i kyrktorn och andra höga byggnader. De återkommer till samma bo år efter år, vid samma tidpunkt. En del individer har blivit 20 år gamla även om 10 år är en mer normal livslängd. Tyvärr har populationen minskat drastiskt här i Norden och jag såg inga alls de senaste tre åren där vi bodde i Stockholm. Orsaken där, precis som i övriga Norden, är att man bygger igen deras tillträde under taken. Längre söderut i Europa är man inte lika rädd för lite fågelskrik och man uppskattar att de tar mygg och andra insekter. Tornseglarna finns alltså i större antal utanför Sverige - här är den rödlistad och starkt hotad.
Det var verkligen folkfest under årets Cruising. Eftersom bilparaden gick förbi vårt hus så tog vi lite bilder på bilar och besökare utmed gatan. Det var både kul och avslappnat att folk satt ned och lutade sig mot vårt staket och åt picknick!
De allra flesta katter älskar sol och värme. Spencer är inget undantag. Som tur är är han klok och går in i skuggan när han har kokat sig ett tag. Jag sa till honom att njuta ordentligt av lugnet för i eftermiddag brakar det loss. Det är nämligen årets stora begivenhet för bilintresserade, Ystad Cruising. Det brukar vara så många som 600-700 stycken gamla, och i de flesta fall mycket välvårdade, amerikanska bilar som kör parad i en rutt som går utanför vårt hus. Vi kommer alltså ha första parkett, på gott och ont. Jag gillar att titta på gamla bilar så det är en bonus men vissa passagerare kan vara överförfriskade och med tanke på dagens gassande sol så kan det bli livat. Håller vi katten inomhus så blir det bra.
Efter tre veckor i kylen är Rabarberlikören så här röd och fin. God blev den också. Färgen kommer mest av hallon men smaken är en blandning av rabarber, hallon och vaniljstång. Vädret har varit strålande i flera dagar nu och Sverker håller koll på badtemperaturen. Nu är den uppe i 13 grader och enligt vissa är det tydligen badbart från 15 grader. Enligt mig skall det upp i minst 20 för att man skall kunna njuta av badet. I vilket fall så längar vi båda efter att slänga oss i havet!
Första ägget som låg i boet försvann. Förmodligen en annan fågel, typ skata som tagit det. Sedan kom duvparet tillbaka och började vara i boet igen. Efter nästan två veckors ruvande på ett ägg som jag aldrig hann se eftersom de ruvade nästan konstant, vaknade vi upp till ett tomt bo - igen! Den här gången hittade vi delar av ägget på marken nedanför trädet, helt tomt och uppätet. Så tråkigt. Undrar om duvparet orkar försöka en gång till i samma bo eller om de lyckas hitta ett ställe som är mer dolt för andra fåglar. Håller tummarna!
Mina fötter bär redan spår av min favoritsko. Så fort det blir så pass varmt att man kan gå i sandaler åker de på. Jag har väl cirka 20 par (om inte fler) att välja mellan. Vad jag pratar om? Flip Flops såklart!
Varför älskar jag dem så? Först och främst är de bekväma. Till skillnad från sandaler som bara har en rak rem över foten och inget i hälen som håller dem kvar, en så kallad Slip-In sandal, så glider inte en Flip Flop av foten när man går. Man behöver heller inte knipa med tårna för att en Flip Flop skall sitta stadigt och de passar både i stan och på stranden. För det andra tycker jag de flesta är snygga och är lätta att kombinera med olika outfits. För det tredje ger de en obeskrivlig frihetskänsla kombinerat med semesterfeeling. Min perfekta skomodell med andra ord.
Flip Flops är så kallade Stringsandaler. De finns avbildade på egyptiska väggmålningar från 4 000 f.Kr. Det äldsta, riktiga bevarade paret är från år 1 500 f.Kr. Stringsandalerna har alltså burits av olika folkslag genom årtusenden och tillverkades av papyrus och palmblad i Egypten, av råhud i Afrika, av Yucca i Mexiko, av trä i Indien, Sisal i Sydamerika och rishalm i Kina och Japan. Flip Flops fick sitt moderna namn omkring år 1960.
Duvparet turas om att ruva på ägget/äggen. Numer så ligger de mer eller mindre konstant i boet och därför har jag inte lyckats att se hur många ägg det finns. Normalt är ett till två. Med tanke på hur litet boet är hoppas jag att det bara är ett. Kan bli trångt annars...
Här blommar Syrenen redan och det doftar av grönska överallt. Syrenblomningen är en månad tidigare än vad vi är vana vid. Jag har också satt två tomatplantor och nu är det bara att vänta på dem också. Det är första gången jag odlar tomater. De balkonger vi har haft genom åren har antingen varit i skugga/halvsol eller varit för små. Nu äntligen kan jag planera för mer än tomater. Odlingslådor skall inhandlas för ett par olika salladssorter, salladslök och dill. Det är verkligen både härligt och gott att odla sitt eget.
Nu har jag lite örter som rosmarin, timjan och basilika på plats och i ett par stora krukor har jag direktsått Pepparmynta. Det verkar dock inte vara någon framgång trots det soliga läget. Fröna tar sig inte alls och då har alla sagt att "Pepparmynta, det växer som ogräs". Jag vet inte om jag sådde för djupt, gav oönskad mängd vatten eller om fröna helt enkelt var kassa. Jag vill dock ha pepparmynta så lösningen blir att köpa färdiga plantor och låta naturen ha sin gång.
Mina trädgårdsverktyg har fått en dedikerad plats på förrådsväggen. Nu funderar jag på att även skaffa mig ett planteringsbord. Innan vi har kommit så långt med trädgården att vi har ett växthus, använder jag marken för att tömma och sätta ny jord i krukor, m.m. Det är inte optimalt och snart är det dags att plantera ut ännu mer, jag behöver fler örter, tomater mot den soliga husväggen och lavendel på hela innergården. Lavendel her en god doft, är lättskötta, kattvänliga och bra för bin och humlor men samtidigt motar det bort oönskade kryp som mygg.
Vi är mer ute än inne dagar som denna. Vi pysslar mellan varven med jobb, tvätt, planteringar, grillning och att äta utomhus. Det är så ljuvligt att bara kunna gå ut!
Duvparet lade ett ägg i boet igår. Jag tog ett foto på ägget, som var helt vitt, från sovrumsfönstret som är i samma höjd som deras lilla näste. När jag vaknade imorse och tittade efter, var tyvärr ägget borta. Min första tanke var att det trillat ner men det fanns inga spår efter det på marken eller i trädet. Kanske en ekorre tänkte jag, men det visade sig vara en myt. Ekorrar tar inte ägg, däremot gör skator, råkor och andra fåglar det. Jaha, det var det för den familjelyckan. Senare på dagen var duvparet tillbaka trots allt och de har kurrat och haft sig i boet så vi får hoppas att det är ett nytt ägg på gång.
Förra veckan målade jag utemöblerna, planket och garaget runt uteplatsen. Idag var det dags att inreda. Nya mattor, bord, avgränsande hyllor, dynbox och ljusslinga. Nya ljusa kuddar bryter av allt det svarta och som Spencer godkände direkt. Nu har vi grill, en matplats under parasollet och en Lounggrupp att mysa i. Jag tror att vi kommer att vara mycket härute och det kommer att bli vårt andra vardagsrum under sommarhalvåret. Innergården är 60 m2 - större än min första lägenhet ;-)
Framöver vill vi byta stenplattorna och göra om innergården men fram till dess kör vi med det som finns och gör det bästa av det. Jag skall också plantera mer i krukor, framför allt örter som jag använder i matlagningen; Basilika, Salvia, Rosmarin, Persilja, Timjan, dill och gräslök.
Hela Ystad firar Valborg! Körsång, liveband och talhållare både inne i stan och på stranden. Vi begav oss ner till marinan och deltog i firandet på stranden tillsammans med större delen av Ystads innevånare. På Fiskerökeriet, tillika första parkett framför brasan, tog vi laxsnurra med pepparot på kavring och ett glas vitt.
Elden tog sig snabbt i den starka vinden som mätte 10-13 m/s. Det var verkligen läge att fälla upp kapuschongen! När vi kommer hem skall vi korka upp en flaska champagne eftersom det också är vår bröllopsdag - den sjätte i ordningen och den kallas "sockerbröllop". Mycket passande nu när vi har flyttat till Sockerkakshuset.
En cykeltur på eftermiddagen tog oss till Gjuteriets badplats, en liten bit väster om stan. Här tänker vi oss långa härliga sommardagar. Sanden är finkornig och det verkar inte vara lika långgrunt som stranden mitt i city. Vattentemperatur-appen säger 8 grader i havet just nu. Det lär dröja innan vi vågar oss i.
När vi kom hem unnade vi oss lite snittar på kavring, typ Smörrebröd. När vi bodde i Stockholm åt vi aldrig Smörrebröd, där var det surdeg typ Levain som gällde ;-) men här blir man inspirerad av det som finns runt om; flertalet caféer i stan serverar smörrebröd och de finns till och med att köpa färdiga på Coop. På matfronten är de danska influenserna många. Dansk fläskestek är en paradrätt på vissa restauranger och i delikatess- och ostbutiker finns alltid danska ostar och rågkex (de från Bornholm är mina favoriter redan långt innan jag flyttade hit). Skåne producerar ju massor av egna produkter som vi också provar oss igenom, som ostar, korvar och olika röror. Det är lätt att hitta närproducerat. Sverker gillar när vi handlar frukt och grönt på torget och han föreslår ofta att vi tar den vägen hem. Nu längtar vi till Sparrispremiären. Kanske skall vi ta oss till ett ställe med självplock?
I en liten sybehörsaffär här i Ystad hittade jag ett linnetyg från Ljungbergs textil till ett bra pris. Det heter Tulpanlök och är designat av Ålänningen Maria Korpi. Eftersom jag har arbetat med textilier i många år så kände jag väl till tyget som idag är en riktig klassiker. Mönstret är tryckt på en ekologisk, lite grövre väv som passar perfekt som gardin till gästrummet.
Ljungbergs handtrycker sina mönster på Berghems väveri vilket ger en vacker karaktär som inga maskiner kan återskapa. Jag har till och med varit i Floda och fyndat på plats i Ljungbergs fabrik. Den gången var det Viola Gråstens Oomph som stod på inköpslistan.
Erik Ljungberg (1907-1983) grundade Ljungbergs Textiltryck 1948. Han var en ivrig förespråkare av bevarande av svensk designtradition och var på sin tid landets skickligaste textiltryckare, bland annat anlitad av Svenskt Tenn för produktionen av Josef Frank-tyger. Det är fantastiskt att det fortfarande existerar svenskproducerad textil och precis som Erik Ljungberg hoppas jag att traditionen lever vidare, trots att det oftast är mer kostnadseffektivt att lägga produktionen utomlands.
Här kommer små Salviaplantor upp. Snart skall jag sätta ut dem i jorden. Jag har avvaktat eftersom vi har haft en del kalla nätter men nu visar 10-dygnsprognosen 0 mm regn, sol och runt 13 grader.
Känns stabilt.
Idag är det vårfest här i Ystad. Vädret är strålande och det är fullt med folk på stan. På torget är det matmarknad och jag passar på att köpa närproducerad äppelmust som är så gott. Det är också premiär för Lilla tåget som är en omtyckt tur att ta för både lokalbor och turister.
Det är härligt att bo i en stad som låter det småskaliga näringslivet leva. Ystad har nämligen inget megaköpkluster utanför stan som lockar folk bort från stadskärnan. Jag upplever det som om Ystadborna tycker det är viktigt och man stödjer sina lokala handlare. Oavsett årstid och veckodag så är det alltid mycket folk på och kring gågatan.
Idag cyklade jag till Jem & Fix och köpte svart trälasyr. Helt otroligt lätt att måla med då den är oljebaserad. Färgen bara flöt ut och jag körde på i några timmar och hann måla ett plank mellan innergården och gräsmattan, pergolan och delar av utemöblerna som kom med i köpet. Här ser ni före och efter - eller kanske man skall säga från brunt 70-tal till svart 2000-tal :-) Färgen svart är lugn och harmoni för mig och den är en snygg bakgrund mot växter.
När målningen är klar skall vi skaffa nya, sköna dynor, lite ljusslingor och fler krukor. Det kommer nog bli en fin och mysig uteplats till slut.
Igår stod vi ute i T-shirts med försommarfeeling och hade det skönt. Ikväll snöar det. Och det är inte vilken snö som helst, utan det är ett riktigt julesnö som dalar ner. Det verkar dock som om snön inte ligger kvar på marken. Vädermässigt är detta en konstig vår. Imorgon skall det vara uppehåll och jag planerar att måla utemöbler med mera.
Nu har jag plockat de första rabarberna. Jag tänker göra en rabarberkaka och en likör. Kaka har jag gjort tidigare men rabarberlikör blir första gången. Jag har läst några olika likörrecept och nästan alla har med vaniljstång som smaksättare. Det skall jag också ha, vanilj och rabarber är goda vänner. Sedan funderar jag på att också ta med ett stänk av kardemumma. Sedan skall likören stå och dra i ett par veckor. Blir nog lagom färdig till Kristi himmelsfärdshelgen. Kakan får bli sockerkaka såklart, med massor av rabarber. Till det syrliga möter jag upp med vaniljsocker och kanderade valnötter. Perfekt pyssel en lördagseftermiddag.
Både likör och kaka skulle vara trevligt att ta med ut på picknick. Inför sommarsäsongen har jag därför införskaffat en ny kylväska. Jag föll för denna med klassiskt maritimt mönster, finns på H&M.
Nu är vi inne i gräsklipparsäsongen. Som tur är har vi en liten gräsmatta och Sverker drar av den på en kvart. Får se om vi också klipper buskarna eller låter dem vara. De ser nytrimmade ut så vi avvakter med dem. Det här är vår första vår i Ystad och vi njuter av den till fullo. Än mer längtar vi till sommaren så klart.
Sent på kvällen upptäckte jag en igelkott nosa runt på tomten. Jag blev så glad! Det är evigheter sedan jag såg en senast. Igelkotten är listad som "nära hotad" och vi får hoppas att de inte blir färre. I svensk folktro ansågs igelkotten också vara lyckobringande och många ville ha dem på sin gård. Vad bra att vi inte rensade i rabatterna, den ser ut att ha det mysigt där.
Bilderna är inte super, men man ser det lilla livet böka runt och leta efter daggmask, sniglar och annat ätbart.
Vinterkörsbärsträden blommar och personalen på caféer och restauranger ställer ut fler möbler. När man ser det stora antalet utemöbler de ställer ut, förstår man att det kommer att komma många besökare till staden under sommarhalvåret. Även vintertid är det en del turister här i Ystad. Det vi har snappat upp är att det mest är mest danskar, tyskar, polacker och italienare. Deras valuta är starkare så här kan de bo på hotell, shoppa och ha trevligt till, ett för dem, överkomligt pris. Det är bara trevligt med turister, det ger liv åt staden. För att fira våren så anordnar Ystad en stor vårfest som går av stapeln den 27 april, den ser vi fram emot!
Åååh, nej!
Stackars Köpenhamn. Nästan på dagen för fem år sedan brann Notre Dame under en renovering. Idag var det Børsen i Köpenhamn som råkade ut för samma sak. Precis som när det hände i Paris tänkte jag: vilken tur att jag trots allt hunnit besöka byggnaden medan den fanns kvar i sitt ursprungliga skick. Det är så trist när gamla ikoniska byggnander och artefakter förstörs. Speciellt känslosamt blev det när spiran rasade i Paris, liksom nu på Børsen - det är ju signum för staden och berömda landmärken som försvinner.
Jag har alltid gillat Köpenhamn. En av de främsta anledningarna till att vi flyttade till Ystad var just den medeltida (danska) stadskärnan och närheten till kontinenten. Tar du tåget från Ystad till Köpenhamn är restiden c:a 1,15 timme. Lägger du på 4,5 timme så är du i Hamburg. Jag vill gärna resa mera med tåg och hoppas på ännu bättre förbindelser framöver.
Ja, det är mycket blomstersnack här i bloggen men det är en stor anledning till att vi flyttade från lägenhet till hus. Att kunna gå ut i sin egen trädgård och njuta av all grönska är en ynnest - om man är intresserad vill säga. Eftersom vi inte har en aning om vad som kommer upp i rabatterna så är det inte bara fint utan också ett detektivarbete att ta reda på vad det är för olika sorter.
Jag kan heller inte låta bli att ta in några i huset, jag tycker det är så härligt att omge mig med blommor. I denna bukett finns förutom de vanliga gula påskliljorna, även vita påskliljor. Kolla också in den här vackra tulpanen: gul-rosa rosliknande kronblad med intensivt rött och svart i mitten med gula pistiller som effektivt bryter av så att bin och humlor hitter dem lätt. De gröna bladen har matchande röda ränder... vilket mästerverk!
Spencer är så stilig uppe på bordet. När ljuset faller på hans päls ser man alla små nya strån som sticker ut. Hans päls är så otroligt mjuk, som en Chinchillas ungefär. Snygga tofsar på öronen har han också. Dem har han ärvt från sin renrasiga mor, en norsk skogkatt med stamtavla som smet ut och parade sig med kvarterets Don Juan - en stor röd bondkatt. Spencer är en perfekt mix av dem båda. Eftersom våren är här är han just nu inne i en pälsbytarperiod. Vi ger honom ett foder mot hårbollar och vi tycker att det hjälper hans matsmältning nu när han närmar sig seniora år, speciellt under pälsbytarperioderna. Men vi får nog räkna med en och annan uppkräkt hårboll trots allt.
Jag sitter och planerar vad jag skall så för fröer. I trädgården kommer det alltid att finnas örter som rosmarin, basilika, timjan, salvia och dill men de kommer att ha en egen avdelning, närmare köket. Nu planerar jag vad jag skall så för blomster som tar över när vårblommorna har gjort sitt. Jag gör en lista på de mest dominanta inslagen:
Det som redan finns i trädgården och som skall vara basen och temat är de gamla doftrosorna i gult, rött och rosa. Min vision och målbild (som man alltid bör ha) är ungefär denna bukett:
Jag har också tagit hänsyn till kattvänliga växter och blev glad över att Lövkoja är en sådan. Jag har alltid gillat lövkojan, den har en gammaldags charm som är svår att motstå. Lövkojor i korall, vitt och ljusrosa får det bli.
Jag beställde också solrosfröer, en hög variant och en lägre. Vi har ju söderläge på tomten så de passar ju bra. De har också en gammaldags känsla över sig och kommer att stå fint utmed staketet mot gatan.
ROSOR
LÖVKOJA
GERBERA
AMPELLILJA
SOLROS
ELEFANTÖRA
Värmen håller i sig och frukost ute var givet. Skönt att kunna sitta i bara en T-shirt och när det blåste till spände man sig och tänkte att vinden skulle vara kall. Men nej, den var ljummen och solen värmde på bra.
Sedan blev det hemmapyssel, bland annat så tvättade jag fönstren. Inte helt lätt när man som jag är 160 cm lång och fönstren är 168 cm höga + avståndet från golv till fönster. Jag gnuggade på med teleskopskaft och när jag hade tagit insidan kände jag att, nej nu räcker det för idag. Utsidan tar jag imorgon.
Vi är så nöjda med de svarta fönstren. Det blir en fin inramning av utsidan. Spencer hänger på varje gång vi går ut på gården. Där spanar han på alla fåglar och flyg som börjar komma nu. Nyckelpigorna kom tidigt och nu är det småflugor och - en fjäril flaxade yrvaket och vingligt över gräsmattan.
Tyvärr kommer även andra kryp fram nu, som spindlar. Jag är livrädd. Helt irrationellt, jag vet, men det sitter i ryggraden. Utomhus går det bättre men ser jag en spindel inomhus skriker jag till. Det går inte att stoppa. Det är en kamp för mig att bo med trädgård och öppna dörrar men hoppas att genom att utsätta mig för dem kommer det att bli bättre. Hoppas jag.
EN STUDIE
I SKÖN STAJL
Idag är våren verkligen tillbaka! Underbart väder som drog ut folk på gator och torg - och till stranden. Inte för att bada, även om vi ofta ser åretruntbadare här i Ystad, utan för att uteserveringarna har öppnat för säsongen. Med lite glasskivor som vindskydd men under bar himmel åt vi en sen lunch på marinan. Det är en underbar känsla när man känner att man är på semester fastän man är kvar hemma!
På kvällen hade vi fortsatt feeling och grillade. Först tänkte vi äta utomhus men temperaturen sjönk fort när solen gått ned. Men gott blev det, och vi fick en härlig försmak av vad som komma skall. Det hela kröntes av årets första rosé av årgång 2023. Några producenter har släppt sin rosé nu, så passa på om ni vill ha ny fräsch årgång före alla andra!
Snö på rabarberbladen och temperatur runt nollan mötte oss denna morgon. Som tur är skiner solen och vi ser det lätta frosttäcket snabbt försvinna. Hoppas rosenknopparna och andra frostkänsliga nyskott klarar sig.
Frosten till trots så har duvparet nu intagit sitt bo. De har rekognoserat runt tomten i några dagar och nu verkar de ha parkerat sig i trädet. Hur länge de har använt samma bo vet vi inte, men enligt tidigare ägare är det några år. Ringduvor bildar par för livet och ses oftast tillsammans, båda turas om att ruva äggen. Ringduvan är vår största duvart och både boet och plommonträdet känns i minsta laget för dessa ganska stora fåglar men jag läste att de bygger bo i blandade miljöer på detta sätt i parker i trädgårdar, buskar och så vidare.
Jag visste det inte, men Ringduvan föder årligen upp 2-3 kullar med vardera 2 ägg så häckningen kan vara från april till september. Äggen ruvas i ett par veckor och efter kläckningen är ungarna flygfärdiga efter bara tre veckor (!). Boet är precis utanför vårt sovrumsfönster så nu gäller det att inte störa dem under häckningen. Skall bli spännande att se hur det framskrider, dessutom från första parkett!
Tänk vad tiden går fort. Idag har vi bott här i ett halvår och vi har renoverat non stop sedan vi flyttade in. Dagen till ära fick vi nu på förmiddagen nya fönsterbrädor på plats i vardagsrummet. De är verkligen fina, en matt kalksten som heter "Jura Gray". Eftersom natursten blir vad det blir, var jag lite orolig över färgen och hoppades att stenen vi beställt skulle dra mer åt beige än grått. Jag andades ut när de kom in med stenen, den var precis så som jag önskade: ljus beige med grå inslag av fossil och rester som skapats genom miljoner av år. De passar också helt perfekt till väggfärgen... nästan som om jag visste hur det skulle bli redan när vi målade väggarna ;-)
Skärtorsdagens middag blir en silltallrik. Den serveras med ägg, lax och Skånska klassiker som nyrökt ål och Brantevikssill. Påskliljorna har nu slagit ut och det grönskar och blomstrar i varje vrå av scillor, krokus och tulpaner. Ett duvpar funderar på boet i plommonträdet, vi får se vilka som bosätter sig där. Glad Påsk!
Idag var det kattsläpp! Vi har hållit Spencer inomhus under vintern. Dels för att vi först ville kattsäkra innergården och dels för att vi har haft olika hantverkare som sprungit in och ut från innergården och då har Spencer inte fått vara där, för säkerhets skull.
Idag skiner solen och det är 10 plusgrader. Perfekt väder för Spencer att vara ute i första gången sedan vi flyttade hit. Förmiddagen ägnades därför åt att kattsäkra plank och sätta nät vid öppningar, förankra glipor med stenar och se till att det inte finns en chans för honom att springa ut i gatan.
Han var så modig och tvekade inte en sekund när vi öppnade dörren och lockade ut honom. Det var en fröjd att se honom nosa runt och upptäcka innergården. Han njöt i solen och fick lufta pälsen så länge han ville.
Underbart!
Äntligen är vardagsrummet färdigt*. De beiga väggarna passar perfekt med de korallfärgade snickerierna. Ljuset ger så fint skuggspel i taket och det var ett bra val att ta samma kulör på väggar och tak så att gränserna suddas ut. De milt röda nyanserna på gardiner och textilier ger en härlig värme i rummet. Den nya taklampan "Bikupan" av Alvar Aalto är som ett rött litet smycke over soffgruppen. Vi är så nöjda!
Elinstallationerna blev också så snygga! Lite brutala och industriella - precis så som det såg ut vid sekelskiftet då elektricitet i privatbostäder var nytt ;-)
*Nu är det bara fönsterbrädorna kvar. På tisdag kommer våra nya fönsterbrädor i kalksten att monteras.
Framme i Smygehuk var det soligt men med kalla vindar från havet. Det känns att våren är ny men på gång. Självklart gick vi ner till stranden, spanade ut och konstaterade som alla andra före oss på denna plats, att ja, nu är vi så långt söderut man kan komma i Sverige.
Vi passade också på att handla med oss lite fisk och skaldjur från det lokala rökeriet. Här hade man inte snålat på röksmaken!
Idag åkte vi till Smygehuk, Sveriges sydligaste udde, eller södraste som man säger lokalt. Vi ville åka kustvägen mellan Ystad och Smygehuk för att kolla in de mindre orterna som Svarte, Abbekås, Skateholm, Beddingestrand och Smygehamn. Strandlinjen är lång och det är fantastiskt att vi bor här nu och har detta inpå knuten.
Imorgon är sista dagen på den drygt två veckor långa vardagsrumsrenoveringen. Det skall bli så skönt att få koppla av ett tag från renoveringarna och kunna nyttja hela huset.
Under eftermiddagen gick jag en sväng i trädgården. Nu under våren hittar man något nytt varje dag, allt växer så det knakar. Rabarberna ovan är som en barockmålning med sina vackra, knotiga blad. Vilka mönster!
Vi har fullt av krokusar men denna är den mest ovanliga, jag har inte sett den förut:
Jag sa bara "ååå" när jag upptäckte de små mini-påskliljorna vid foten av det gamla plommonträdet - de kom upp precis lagom en vecka före påsk!
Idag är vädret helt makalöst skönt. Sol, svag vind och 10 plusgrader. Detta inbjöd till att ta tag i lte huspyssel som fått vänta på grund av sämre väder tidigare i veckan. Sverker klippte gräset, smorde garagedörren och hängde tvätten utomhus. Jag målade husgrunden. Först rensade jag rabatterna, där skall det på skiffersten när färgen torkat, och sedan målade jag. Det var en del arbete med att få in färgen i alla vinklar och vrår men jag använde en mjuk, bred pensel och generöst med färg. På bilderna ser ni före och efter, från ljusgrå till svart.
Igår monterade jag ett Billyskåp som jag pimpade lite extra med ett par nya knoppar. Det blir en helt annan möbel med knoppar högst upp istället för på mitten. Ett enkelt fix men jag fick borra hål först. Smart av IKEA att låta dörrarna var hela, utan hål så att kunden kan välja själv om, eller vilka beslag den vill ha.
Nu är det gamla furutaket och väggarna målade i en beige, matt finish. Ni ser skillnaden på bilderna före och efter, nedan. Det ser så elegant ut och det är vilsamt för ögat att vägg och tak har samma kulör. Målaren är noggrann och fogar alla lister och hörnen vid fönstren är sylskarpa. Rörmokaren håller just nu på att sätta upp elementen, sedan tar hantverkarna helg. För vår del skall vi montera garderober hela helgen och färdigställa vårt dressingroom.
Medan tredje lagret spacklet torkar i vardagsrummet planerar jag förvaringen en trappa upp. Det blir ett dressingroom med höga garderober, en eller ett par mobila klädstänger, byråer och skåp...så, nu är möblerna beställda! Härligt att få så mycket förvaringsplats.
Tyget ovan heter "Siena" och finns i mina textilgömmor. Mönstret ritades av Alvar Aalto 1954. Det skall få bli draperi till pysselhörnan som ligger vägg i vägg med vårt dressingroom. Jag älskar mönstret med det rena, grafiska och det är ingen slump att Japanerna med sin enkla estetik också älskar Artek. Alvar Aalto är en stor stilikon hos mig och jag har i flera år arbetat med hans möbler. Här hemma återfinns allt från tyger, brickor, vedkorgar, pallar och framför allt - armaturerna. I sovrummet hänger "Chrome bell", i vardagsrummet kommer en ny "Bikupan" samt ett par av "handgranaterna" (vilka har hängt med oss i många år) att hängas upp. Det är faktiskt inte svårt att blanda in Aaltos 30-tal med husets sekelskifte, det passar perfekt!
Alvar Aalto
Nu står avfuktaren och brummar lågt i vardagsrummet. De gamla tapetlagren tog några dagar att skrapa ner och nu är väggarna spacklade med ett första lager. Under helgen skall det torka så att målaren kan fortsätta på måndag. Taket är också grundmålat ett par vändor och nu är det ljust istället för mörk furu. Wow! Det är en sådan skillnad.
Under veckan som gick var även elektrikerna här och vi fick ny elcentral och nydragen el i vardagsrummet. Dessutom drog de fiberkabeln genom källaren upp genom golvet direkt i arbetsrummet så vi slipper dra sladden genom vardgsrummet. Mycket snyggt fixat.
Elementen är bortplockade under renoveringen och när de kommer upp igen så beslutar vi om de skall fortsätta vara vita, eller om vi målar dem i samma färg som väggarna för att smälta in. Det lutar åt det senare.
Målarna skrapar det sista på väggarna och kommer att börja spackla idag. Innan spacklingen sätter igång så håller elektrikern just nu på att byta elen i vardagsrummet. Gamla dragningar och kontakter försvinner. Samtidigt skall vi också byta ut alla gamla el- och proppskåp i hallen och få en ny elcentral. Genom tiderna har man byggt på med nya elskåp vartefter behoven har ökat, men nu skall vi rensa bort det som inte behövs. Elektrikerna har gått igenom huset och det har varit en del detektivarbete. De fyra översta proppskåpen försvinner och ersätts av en ny central. De två understa blir kvar eftersom de är läsarna från Ystad kommun.
När elen dras i vardagsrummet, eller salongen som jag kallar den, vill jag ha utanpåliggande kablar. Personligen tycker jag att det är snyggare med en medveten installation än en dold, om det är gjort på ett proffsigt sätt. Dessutom passar det husets ålder eftersom elektricitet drogs in långt efter att huset byggdes. Jag funderar på om jag också skall ta svarta sladdar så att det syns och matchar de svarta, runda strömbrytarna.
Det här är en typ av elinstallation
som är så snygg!
Bilden är från en mäklarannons via Historiska hem för Stångarö gård 1. Fotot är taget av Lina Östling.
I dag är målarna här. Först skall de ägna ett par dagar åt att skrapa rent alla väggar från gammal tapet. Huset är 124 år gammalt och ja, det sätter sina spår. Underst är det en ljus tegelvägg och puts ovanpå den. Målarna räknade sedan till 10 lager av färg och tapet. Den första, sannolikt originalet från sekelskiftet, är den grå-vita handtryckta medaljongtapeten på bilden. Jag blev förvånad över den sobra färgen och hade föreställt mig ockragult, brunt eller vinrött som dominerade inredningen kring år 1900. Så jag sökte lite på internet och hittade faktiskt en snarlik tapet i samma grå-vita färgskala från just år 1900.
Ovanpå originaltepeten satt en senapsgul tapet från 1920-talet, som följdes av en gråblå variant, en brunrandig från 40-talet, lite tidningspapper, sedan en geometrisk stark grön från 50-talet, en vit strukturtapet från 70-talet, glasfiberväv från 80-talet, ett lager röd färg, en lila färg från 90-talet...Jag ser så fram emot att få lena, släta väggar!
Spencer kollar in sin matte och husse när de stökar omkring. Imorgon kommer gänget, enligt gammal hantverkarpraxis, redan klockan 07:00. Målarna skall skrapa tapeter och förbereda för bredspackling och snickarna skall riva bort golvlister, dörrkarmar och taklister och sedan mäta för nya.
Hela vardagsrummet skall tömmas inför imorgon. Det enda vi låter stå kvar är soffan och ett par bokhyllor som vi drar ut från väggen. TV, soffbord, gardiner, mattor, matsalsgrupp...allt flyttas till andra delar av huset. Sedan kommer vi att flytta ner till gästrummet och sova där, så slipper vi gå genom vardagsrummet överhuvudtaget. Det blir som när vi flyttade in och övervåningen och sovrummet däruppe var under konstruktion. Vi får också äta i köket och eftersom vi är vana sedan förra vändan så kommer det att gå bra. Vi hoppas förstås att det hela inte tar mer än en vecka men vi vet att det är mycket att göra...
För att stärka oss inför kommande vecka så gick vi en frisk promenad ner till havet. Idag var det disigt, lite som ljuset i Skagen. Havet låg stilla och vågorna var obefintliga. Om inte termometern visat sju grader så hade vi trott att det var en lite mulen sommardag. Mellan strandstenarna och piren skymtar klocktornet fram.
När vi hade köpt huset åkte jag ner en extra sväng innan flytten för att börja boka in hantverkare, ta in offerter, m.m. Detta var på försommaren och jag noterade en växt med svarta bär i ena hörnet av trädgården. Jag förstod direkt att den där, den är giftig. Jag gjorde en mental notering var den fanns och tänkte att till våren, då gräver jag upp den där djävulsplantan pronto. Jag Googlade först för att få veta vad jag stod inför. Den heter Kermesbär på svenska och är mycket riktigt giftig. Det står vidare att "Kermesbär är problemfri vad gäller sjukdomar och skadedjur", ja det tror jag det. Det finns väl inte en enda förnuftig insekt som frivilligt landar på denna planta. Denna eftermiddag var det dags att eliminera. Jag sa till min man att "jag går ut och tar hand om Djävulsplantan", vilket nu var vårt interna namn på växten, tog den vassaste spaden i förrådet och började gräva. Till min förvåning möttes jag av en rot som var i storleken av ett vitkålshuvud. Jag slet med roten i en halvimme och när jag fått bort allt jag kunde se med blotta ögat, lade jag två lager av växtduk i gropen, sedan jord och en sten ovanpå så att jag vet var den lilla rackaren finns om det börjar komma upp skott.
Ät inte!
Efter matchen mot Djävulsplantan pustade jag ut i eftermiddagssolen på baksidan. Solen gick ner och jag tog ett foto på vårt lilla cafébord där vi har sol hela dagen. Hela tomten är i söderläge vilket passar en soldyrkare som mig. Entrétaket skall på plats, utelampan skall bytas ut och jag skall googla på hur man gör rent Basaltstenen som trappan är gjord av. En fin svart sten som vi absolut skall spara. Det finns att göra med andra ord!
Snart skall jag även så frön och förkultivera innan jag planterar Pepparmynta ute i trädgården. Jag tänker mig att de skall växa mest runt hela huset. Det både luktar gott och är en lättodlad marktäckare. Läste också att rosor, örter och tomater gillar sällskapet av Pepparmynta. Samt Pimm´s förstås, den perfekta sommardrinken.
Spencer drömmer. Jag var tvungen att spela in en snutt så att ni får se. När en katt sover så går de såklart in i djupsömn, precis som vi människor. Det rycker i kroppsdelar och han pratar i sömnen, jamar, snarkar och har sig. Den här gången gned han sina små tassar, kanske drömmer han om att fånga den lilla musen?
På väg till mataffären sa min man "såg du musen?" Jag reagerade på två nivåer:
1) oftast är det jag som hinner se alla detaljer och går och påpekar allt från blommor till husfasader. Därför undrade jag om han verkligen hade sett en mus. 2) Vi har ännu inte sett några möss sedan vi flyttade hit. Och jag har verkligen haft ögonen öppna så att vi inte har dessa små rackare i garaget, ätandes på våra kartonger som vi ännu inte packat upp.
Jag hann fotografera musen innan den pinnade vidare och jag fortsatte att fundera vidare på möss.
"Pepparmynta" sa en klok person. "Pepparmynta?" undrade jag. Tydligen är det effektivt mot möss, spindlar och diverse småkryp som avskyr doften. OK, jag gick till apoteket och köpte några flaskor (hela deras lager faktiskt) ren pepparmyntolja och sprayar det regelbundet i garaget och runt huset.
Inga möss.
Fantastisk blå himmel och sju sköna plusgrader inleder våren här i Ystad. Under frukosten som åtnjöts utomhus i solen, hörde jag ett motorljud som jag bara hör när vi är nere vid medelhavet. Tittar ni noga på bilden ser ni en skärmflygare som for rakt över tomten. För oss som är nyinflyttade hit till sydkusten kändes det som om vi var på en semesterort nere på kontinenten!
Jag har tagit vara på det härliga vädret och varit utomhus hela dagen. Först spacklade jag husgrunden och förberedde den för målning imorgon. Den är i fint skick, men lite förarbete krävs ju nästan alltid. Sedan skall den målas svart, idag är den grå. Efter det beskar jag rosorna och rensade lite allmänt bland fjolårsriset. Himlen var klarblå och jag arbetade i bara tröja - jackan fick ligga kvar i stolen efter kaffepausen.
I dag är målarna här. Först skall de spackla och fixa de skador som uppkom när vi bytte fönster. Det är tyvärr ofrånkomligt, lite skador blir det när man sågar upp fasaden och byter hela fönster. "Spackleriet" kommer att pågå ett par dagar eftersom det skall göras i ett par lager med torktid mellan innan man kan börja måla ytan.
När det är klart skall de börja med vardagsrummet. Vi har väntat med det till sist eftersom vi har prioriterat att få iordning sovrum, hall och kök. Nu till kulörerna. Innan vi flyttade in var jag inne på röda nyanser till vardagsrummet men efter att vi flyttat in så drog jag mer åt beige på väggar och senapsgult, typ ockra på snickerierna, vilket också är tidsenligt med husets sekelskiftestil. Men efter en vända med fler färgprover så är det spikat - jag återgår till de röda nyanserna på snickerierna, en korallröd ton som är pigg men elegant. Väggar och tak målas i en ljusbeige kulör som passar fint till snickerifärgen och kaminen.
När vardagsrummet väl är gjort så kan vi, passande nog nu till våren, fokusera på utsidan och trädgården. I väntan på riktiga blomster hittade jag fina pappersblommor - här skall det synas att de är gjorda av papper, de är snarare hantverk än trista plastväxter.
Fönsterbrädor
I hela huset är fönsterbrädorna av sten, allt från granit till terrazzo. I vardagsrummet är de i massivt, brunbetsat trä. Dessa skall vi byta ut mot stenskivor. Stenen jag siktat in mig på är en kalksten som heter Jura Grey. Jag gillar natursten som har mycket "orenheter", det vill säga olika fossil och avlagringar som bildat spår i stenen under miljotals år. Det innebär att kalkstenens innehåll speglar den miljö som den vuxit fram ur.
Strålande sol och ljumma vindar. Lördagen bjöd på ett helt fantastiskt väder. Vi gick en tur genom stan, njöt och nickade i samförstånd mot alla andra vårtörstande Ystadbor. Jag passade på att ta lite fler Ystadsbilder när himlen var så blå. Det är en snygg kontrast mot husen. Oavsett var vi är i stan så dras vi ner mot stranden, den är som en magnet. Havet breder ut sig så magnifikt och hela området andas en kontinental känsla. Tänk också vad skönt det kommer att vara här i sommar.
Väl hemma i trädgården tog vi en eftermiddagsfika i solen, sedan gick jag en runda för att kolla vad som kommit upp i rabatterna. Det är så spännande - jag har ingen aning om vad som kommer att blomma härnäst. Nu har även Krokusar anslutit sig till Vintergäcken och Snödropparna. Här fick jag alla tre på bild... och en blomfluga på köpet!
Tät dimma har legat över Ystad i dagarna tre. Trots att vi bor 700 meter från havet hör vi båtarnas mistlurar tydligt. Vi har alltid bott nära havet så vi är vana, både med dimma och båt-tut. Varmare vindar möter det kalla havet varje vår.
Spencer ligger och myser på sängen och är "ett med sängkläderna" som vi brukar säga.
Appropå vår är det officiella datumet för vårens ankomst här i södra Skåne den 15 februari, så från nu kollar man om temperaturen är så kallad "vårtemperatur". Den meteorologiska definitionen av vår är alltså när dygnsmedeltemperaturen är över noll grader sju dagar i sträck. Idag är det hela 7 plusgrader ute så det börjar ju att likna nåt!
Idag var det dags för kommunen att fixa rören utanför vår tomt. Det var ju den firma vi anlitade för relining som upptäckte, när de filmade rören, att det på kommunens sida fanns ett brott på röret. Kommunen tog tag i det direkt och sa att vi fixar det. Vi smålog och tänkte på hur det istället hade låtit i Stockholm: "Jaha, vem tar ansvar för det här? Är det vi? Vi måste kolla det först."
Idag har kommunens killar grävt hålet ner till avloppsröret och imorgon skall de laga rören med relining. För vår del innebär det tyvärr att vi kommer vara utan avlopp i ett dygn. Det blir till att kissa i hink igen eller besöka en offentlig toalett ;-)
Idag är det också Fettisdagen och i eftermiddag skall vi gå till ett konditori för att äta semla. Vi får läsa i Ystads Allehanda om det finns ett test på stadens fastlagsbullar. Skåningarna brukar säga: "Hur många semlor är lagom? En är för lite, två är för mycket." Kanske det är därför det finns mini-semlor?
Spencer är med mig vid datorn och lyssnar intensivt på ljuden från en radiopodd. Denna gång är det historien om Kristian II, eller Kristian Tyrann som han kallades i Sverige. Tydligen är ljuden mycket intressanta och jag kunde inte låta bli att fotografera honom medan han lyssnade. En studie i katt helt enkelt.
Det har regnat i flera dagar nu. Här nere i söder kommer nederbörden som regn under vintern, förr var det snö som i övriga Sverige men klimatet har ju förändrats avsevärt. Vad gör man när det regnar förutom att lyssna på intressanta poddar? Planerar saker till huset förstås! Idag har jag tittat runt på olika entrétak. Jag vill inte ha gjutjärnskrusiduller i nytappning av sekelskifte till en sådan sak som glastak, så en rak, enkel lösning blir bäst.
De jag hittade på nätet i den typ av design jag önskar kostar från 6000 kr och uppåt. Jag skrattade till, vad är det som kostar? Två konsoler och en glasskiva alternativt plexiglas... färdiga produkter i all ära men någon måtta får det vara! Sagt och gjort, jag beställde delar och kommer att montera dessa med svarta skruvar och lim anpassat för ändamålet. Allt tillsammans gick på under 1000 kr. Nedan ser ni placeringen ovan dörren samt min enkla skiss på glasskiva och de konsoler jag har beställt.
Tydligen ett tyskt ordspråk men som också har varit några av mina ledord genom åren. Jag är kreativ, estetisk och ja...ordningssam. Det är en fullständig myt att konstnärer lever i ett charmigt kaos. Är det stökigt handlar det oftast bara om lättja, inget annat. Inget fel med det heller, man har det så som passar en bäst!
I väntan på att målaren kommer i nästa vecka så kan vi börja tänka på detaljer. Till exempel väggförvaringen "Uten Silo" från Vitra som har hängt med oss i över 20 år och är lika fin fortfarande. Den är så praktisk och vi använder den verkligen - nycklar, laddare, solglasögon, plånböcker, klädborstar, solfjädrar och annat man vill gömma eller ha tillhands vid ytterdörren.
Jag målade en ruta i havsgrönt bakom den för att få in lite mer färg. Sådan tur att solfjädern och plånboken matchar ;-)
Jag letar en lite mindre matta till denna hall. Gärna något med motiv som denna Persiska Gabbeh. Får se vad det blir.
IKEAs Mackapär ligger kvar i sin kartong och skall monteras ihop inom kort. Den blir sko- och klädställning mittemot Uten Silon.
Appropå kattdjur. Vår lilla tiger ligger skönt i favoritfåtöljen, sträcker på sig och gäspar stort när matte bloggar.
Idag gick vi, trots blåsten, ner till stranden. Det är härligt att få vinden i håret och speja ut över havet. Måsarna kämpade i kastvindarna men det är ändå ljummet, termometern visade dryga 7 plusgrader.
På vägen hem stannar vi som brukligt vid Klosterdammen. Jag har sett de där svarta sjöfåglarna som ser ut som sothönor men ändå inte. Jag kollade upp dem och det är Rörhöna. De finns normalt i mellansverige där vi kommer ifrån, men här i Skåne och nere i Europa är de vanligare.
Vi cyklade runt lite på måfå och hamnade i naturreservatet bortom regementsområdet. Här ligger bland annat en liten sjö som heter Skridskodammen. Idag finns inga skridskoåkare eftersom isen nog är ett minne blott, men fullt av änder som guppade stilla.
Imorgon den 2 februari har vi bott fyra månader här i huset. Tiden går fort men vi har fått så mycket gjort. Lite renoveringströtta är vi så nu tar vi ett djupt andetag innan vi sätter igång med vardagsrummet.
På vägen hem köpte jag med mig tulpaner, en sån härlig färgklick!
Mattes favoritmotiv - Spencer hänger på puffen i vardagsrummet och spanar in de nya tulpanerna. Puffen har jag klätt om själv, lättare än man tror ;-)
Spencer har lärt sig att öppna skafferidörren. Orsaken är att han har fått godis. Jag brukar inte ge honom kattgodis men nu har jag köpt ett nytt, som är "nyttigt", det vill säga endast består av 100% torkat kött. Spencer älskar det och jamar högljutt och krafsar på dörren efter det. Sedan lärde han sig att öppna skåpdörren - men når inte upp till hyllan ;-) Han får snällt vänta till matte eller husse ger honom en bit.
Det första Sverker önskade, innan vi gjorde något annat i huset, var att få el och vatten draget så att vi kunde installera en diskmaskin i köket. Jag sa: "äsch, är det verkligen så viktigt, jag kan diska för hand!" Han stod på sig och vi installerade diskmaskin efter bara en vecka efter att vi flyttat in och det är jag så tacksam för. Jag tröttnade snabbt på att handdiska...vilket min käre make förutsåg direkt.
Nu när fönstren är på plats så ser ni skillnaden i köket, före och efter:
FÖRE - ingen diskmaskin, gamla 2-glasfönster, ingen kökslucka för kryddskåpet och vita knoppar.
EFTER - installerad diskmaskin, nya 3-glasfönster, svarta knoppar och en lucka för kryddhyllan.
Vår nya köksingång är så fin! Borta är den gamla bruna dörren och nu strömmar ljuset in. Katten gillar också att sitta där och spana.
Idag upptäckte jag de första snödropparna! Jag blev sugen på trädgårdsarbete men det är förstås för tidigt på året...så istället packade jag upp mina nya trädgårdsverktyg + förkläde och ser fram emot att få sätta dem i jorden.
Idag är det 6 grader varmt (i slutet av januari!) och det börjar redan komma upp små lökar överallt i parkerna. Träden har dock ännu inte vågat ge sig på knoppningen. I helgen skall jag ge mig på att trimma rosorna, man skall göra det antingen på hösten eller tidig vår när man tror att den sista kylan har lagt sig, och innan de börjar om igen med knoppningen.
Ett fint Halofenomen visade sig på himlen under eftermiddagen. Fenomenet kan ta sig olika former, ibland kan det bli en ring runt solen och ibland som här, en dubbelsol på himlen när solen reflekteras.
Nästa projekt i huset är vardagsrummet - vi har sparat det viktigaste rummet till sist. Här är färgskalan till väggar och tak. Golvlister och dörrposter blir i en mild ockragul nyans. Det vackra tyget från Manuel Canovas är ett av mina favoriter och skall bli en stor tygtavla.
Idag hade vi en underbar promenad genom stan och ner på stranden. Solen stod lågt och var mild och skön. Ute på piren var det en man som passade på att bada i det vackra vädret. Måste trots allt ha varit svinkallt men han var vid god vigör och såg ut att njuta. Vi ser ofta året-runt-badare här i Ystad och vi står förundrade i våra dunjackor och mössor och huttrar av bara tanken!
När vi kom hem såg jag att de har börjat komma upp i rabatten. Vintergäcken alltså. Det är den första blomman som visar sig efter vintern och snart kommer de att sprida sig som ett gult fält runt huset.
Jag gillar verkligen stadsvandringar, de ger en bra inblick i hur staden ser ut och har utvecklats genom tiderna. Har man inte möjlighet till en gemensam stadsvandring med guide kan man strosa runt på måfå. Ni som följer bloggen vet vid det här laget att vi älskar Ystad. Det är underbart att upptäcka alla små ställen och detaljer som man lätt kan missa som tillfällig turist.
I dag passerade vi Surbrunnen och strosade runt i centrum. På vägen hem stannar vi som vanligt vid Klosterdammen och jag kom på att jag ännu inte visat ändernas små, gulliga hus - självklart byggda i klassisk skånestil!
Fin gammal byggnad i centrum med inskription ovan porten, ser ut att vara 1400-tal.
Entré till Folkets Park Surbrunn i nationalromantisk stil.
Fönstren är installerade och nu återstår bara lister samt måleriarbete på insidan. Dropplister och gångjärn var tyvärr i aluminium och det är enligt mig en styggelse på ett gammalt hus, så de skall målas i nästa vecka.
Men, vilken skillnad vi känner redan nu! De nya 3-glas fönstren som ersatt de gamla 2-glas fönstren är förstås tätare och inomhusklimatet är redan både varmare och tystare!
FÖRE - fin ärgning av kopparen på blecket men tyvärr för trasigt för att kunna spara. Fönstren är också delvis trasiga på utsidan.
EFTER - nytt fönster med nytt fönsterbleck. Nu skall bara målaren sätta svart färg på dropplisterna och gångjärnen.
Arbetet med fönstren pågår och nu återstår plåtarbetet med fönsterbleck och lister. Även på insidan måste vissa väggar fixas och lister sättas upp. Jag skall ta lite bilder när allt är på plats.
Vardagsrummets väggar och tak skall också målas innan det är färdigt men det hindrar inte mig från att shoppa lite ny inredning.
Jag längtar efter våren och att få in starkare färger i vardagsrummet. Taklampan "Bikupan" av Alvar Aalto, här i en limited edition i engelskt rött, var det första jag införskaffade efter att vi köpt huset. Den kommer att vara kronan i vardagsrummet och är utgångspunkt för färgskalan. Sångfågeln Ruth i tuggummirosa fick komma hem häromdagen och ljusstaken i varm korall, nya kuddar och pläd fyndades på mellandagsrean. Härliga färger tillsammans.
Dagens tips!
I morse dundrade lastaren in med våra efterlängtade fönster. Lyftkranen placerade dem snyggt och prydligt på vår innergård och snickarna satte igång. Det tog dock bara en timme så var ovädret över oss. Det blåste hårt och snön yrde. Snickarna kämpade på men efter två fönster gav vi alla upp. Det blåste in snö och var allmänt ogint. Vi ansåg oss besegrade av vädrets makter och bestämde att återta jobbet imorgon - då utlovas nämligen klarblå himmel och strålande sol.
Så var det dags att ringa Sanitet & spolteknik igen! I helgen upptäckte vi nämligen att vi har ett stopp i avloppet. Efter att jag duschat hade vi helt plötsligt en mindre sjö på badrumsgolvet och det var även stopp i diskhon. Hur är det möjligt, tänkte vi. För bara en dryg månad sedan fixade vi ju hela rörsystemet ...vad händer?
Killarna från spolfirman dök upp imorse och konstaterade att våra rör var helt OK, stoppet satt 23 meter ut från huset. De löste upp stoppet och visade på film att kommunens rör satt lite omlott och hade släppt i gängorna. Detta resulterar i att papper, m.m. fastnar vid brottet och samlas upp tills det blir stopp. Trist att det är trasigt men skönt att det är kommunens ansvar.
Vi felanmälde till Ystad kommun och de kom på en gång. Vilken service! Här står deras bil mitt på Kristianstadsvägen för att felsöka i vår närmsta brunn. Åtgärd väntar men vi har fullt förtroende för att de fixar det!
I väntan på nya fönster njuter vi av att inte ha hantverkare i huset. I dag tog vi en skön promenad genom stan och satt en stund i solen på piren nere vid vattnet.
Snön har kommit tillbaka och med den ett par minusgrader. Vi har varit bortskämda med plusgrader och sol nästan hela vintern förutom en rejäl omgång snö som låg kvar i några dagar. Blåst har det gjort ett tag, med storm i byarna men nu är allt stilla och snön ligger som ett täcke över staden.
Koltrasten som huserar på tomten kan inte leta mat eftersom det kräver barmark. Äpple gillar hon så det sätter jag ut på en pinne. Hon bodde ju här före oss så det är bara att anpassa sig :-)
Vardagsrumsfönstret är halvtäckt av snö men man ser våra fina parhus på gatan. Nästa vecka kommer våra nya fönster och vi ser fram emot att få byta ut de gamla dragiga fönstren mot nya!
Nyårsafton med fest och trevligheter har passerat och vi har gått in i ett nytt år. För vår del började 2024 med en härlig utflykt till Ales stenar, eller Heds stenar, som ligger i Kåseberga. Det är en magnifik, forntida skeppssättning placerad 32 meter över havet på Kåsehuvud med utsikt över den branta kusten. Vid klart väder ser man ända till Bornholm, men det var inte fallet idag då vi besökte platsen. Stenarna tornade upp sig i diset och vädret bidrog till mystiken kring fornlämningen.
Skeppssättningen består av 59 stenar och dateras vanligen till Vendeltiden, perioden mellan Folkvandringstiden och Vikingatiden, c:a år 550 till år 800. Utgrävningar har visat att det funnits aktivitet på platsen långt innan stenarna restes och det är inte svårt att förstå dragningskraften. Platsen känns magisk och naturen är så vacker på hedarna, oavsett väder.
Idag är det fantastiskt väder! Vi bara visste att vi måste ut och promenera i solskenet så vi åt en rejäl lyxfrukost på julrester. Mycket välsmakande med en kopp nybryggt kaffe.
När vi kom hem monterade vi det sista på byråerna till sovrummet. De har liknande nyans som väggen och smälter in bra.
IKEA i all ära men det känns i kroppen efter att ha monterat ihop tre byråer med lådor när man har passerat de 50 ;-)
Spencer sover gott nere i vardagsrummet när vi stökar på ovanvåningen.
Jag, precis som många andra, älskar Svenskt Tenn och deras fina produkter. Papperskorgen /Paraplystället i grönt är en av deras klassiker och har hängt med oss i många år. Nu tyckte jag att det var dags att förnya den. De mest konservativt Svenskt tenn trogna anser förstås att jag svär i kyrkan men jag kallar det återbruk.
Jag skapade en mini-lackbox på gräsmattan, tog vinden i ryggen och spraymålade den i Duck Egg Blue. En färg som syns mycket i Engelska hem och jag älskar den. Nu passar den perfekt i hallen till vårt nya William Morris-draperi!*
* Draperiet är fodrat med hellinne, har bård upptill och nedtill och med veckband tog det c:a 4 timmar att sy. Det väger nu runt 15 kg och är så där tungt och maffigt som ett draperi skall vara.
Juldagen bjuder på blåsigt men strålande julväder. Vi har 700 m ner till stranden och går därför ofta ner till havet. En perfekt dag för fina strandbilder och solen värmde skönt. Vi satte oss i lä i skydd av rökeriet och njöt. Vintersolståndet har precis passerat så nu kommer dagarna att bli ljusare och ljusare. Vi ser fram emot våren då rökeriet öppnar för säsongen och vi kan sitta här med en rökt delikatess framför oss.
Hemmavid började jag hänga upp tavlor och krokar på ovanvåningen. Vi har fortfarande en hel del inredning kvar att göra här uppe, som till exempel vårt dressingroom, men nu ser man bortom all renovering och det börjar bli ett hem.
En viktig plats är min kommande kreativa hörna för sömnad, målning och annat skapande. Vi har ett gammalt slagbord som har tillhört Sverkers mormor och som hon hade i sitt barndomshem i början av 1900-talet. Det är i samma ålder som huset och kommer att passa bra som mitt arbetsbord med symaskin på. En svart arkitektlampa får ge ljus och på väggen måste det upp en anslagstavla för idéer. Hobbyhörnan får bli nästa projekt!
Snön som fallit de senaste dagarna kommer att töa bort idag. Vi förväntas få hela 8 plusgrader! Det ligger fortfarande lite snö kvar på taken och utsikten mot kyrktornet från vårt sovrumsfönster är så fin. Eftersom man sitter inomhus mest hela julaftonsdagen tycker jag det är viktigare att ha snö före och efter Julafton då man är ute mer.
Julen handlar ju mycket om mat och våra traditioner kring Julbordet - när skall man äta vad och så vidare. Hos oss här i Sockerkakshuset blir det Julkorv, senapsås och potatis till lunch och senare till middagen dukar vi upp julbordets alla klassiker; Sill, lax, Janssons frestelse, köttbullar, prinskorv, julskinka och goda tillbehör som bruna bönor (ja, jag gillar det ;-), rödbetssallad, nybakat bröd och kryddost.
Spencer har fått det kattgodis han gillar mest och ligger nu förnöjt på sängen och tvättar sig.
Idag klädde jag några tallkvistar. Istället för en hel gran så räcker det för att få julstämning. Eftersom vi kommer att byta fönster i början av januari kändes det onödigt att dra på med stort julpynteri eftersom vi kommer att behöva möblera om i vardagsrummet.
En storm är på väg in och det pratas om vindbyar med upp till 30 m/s. Vi har stormsäkrat gården och som tur är soptunnorna fulla och redo för avhämtning, annars är det givet att de välter först. Vi gillar att grilla året runt och därför får grillen stå ute, men nu bar vi in den i källaren för säkerhets skull.
Spencer myser i värmen och tittar på sin matte när hon julpysslar.
Elektrikern var här idag och installerade belysning i bortre hallen, kök och gästrum. När han var klar så fokuserade jag på att iordningsställa gästrummet. Jag sydde två huvudgavlar av vadderat, quiltat tyg som jag trädde på pinnar av mässing med tillhörande fästen. Sedan bäddades det med nya sängkläder och hängdes upp gardiner. Jag hoppas att våra kommande gäster tycker att det är hemtrevligt.
Vid sängarna hänger lampan Acorn som är så söt, som ett litet ekollon - därav namnet.
Imorse såg vi Luciatåget stå och värma upp utanför Norreportskolan. Julen närmar sig och den stora granen på torget har fått fin belysning.
Igår öppnade vi upp till övervåningen och Spencer sprang upp och ner för trappan när vi bar upp möbler och sängar så jag tänkte att det blir nog fin träningsvärk imorgon ;-)
Idag har vi fortsatt iordningställa sovrummet och Spencer rullar sig på mattan och i sängarna för att erövra sitt nya revir. I natt blir det första natten i våra gamla sängar. Sverker har längtat så efter sin gamla säng att han bara var tvungen att ta en tupplur - och somnade direkt. Bredvid låg katten och spann. Jag hängde gardiner.
Hallen är klar i grunden och nu skall det inredas med textilier med mera. Hallen kommer att gå i kalksten, betong, grått och olika blå accentfärger. Som halldraperi (behövs egentligen inte men är snyggt) kommer William Morris tyg Forest Indigo, tidsenligt med huset:
Idag har det varit fokus på att färdigställa övervåningen. Det har lagts golv, monterats golvlister och småfixats lite. De nya golvlisterna är i klassisk sekelskiftesstil och ser ut som de gamla originallisterna som finns kvar på vissa ställen i huset. De passar husets ålder perfekt istället för de smala 60-talslister som satt när vi flyttade in. Första intrycket när vi kom upp idag för att titta på nya mattan och beundra helheten var lyxig hotellkänsla!
På måndag läggs sista handen på en dörrkarm (som ligger på tork och skall strykas en andra gång med färg). Sedan är det bara att flytta upp sängarna!
Nu kan vi snart börja inreda övervåningen. Vi har knappt varit en trappa upp och idag upptäckte vi vilken fin vy över takåsarna vi har. Alla hus i vårt kvarter är byggda mellan åren 1900-1930 och är så praktfulla i sin karaktär.
Mattan till övervåningen levererades idag. Rullarna är 4 m långa och väger tillsammans över 130 kg. Jag var lite nervös över vikten och att få in dem på längden i hallen men den fantastiskt snälla transportkillen kastade upp dem på axeln en i taget och bar in dem i hallen. Det gick precis att stänga ytterdörren!
Nedan ser ni det nya betonggolvet som bara skall få en slipning och skyddande beläggning innan det är färdigt. Stentrappan som är i original är i Terrazzo och jag valde en matta som matchar trappan och väggarna på övervåningen. Här är en liten bit av mattan, den är i ren ull och kommer att bli varm och skön att gå på. Ull har dessutom ett naturligt, skyddande fettlager som gör att den håller sig ren och hygienisk.
December 03, 2023
I dag är det första advent och det är traditionell julskyltning och marknad i stan. Fullt med folk och härlig julstämning!
Hemmavid kom adventsstaken upp och Spencer myser. Massor av snö därute men varmt och skönt härinne när brasan sprakar och fåtöljen står vid elementet.
För att tomtebolyckan skall bli total bakade jag bullar med kardemumma, kanel, messmör och apelsin. Jag brukar inte baka bullar men detta recept är perfekt till jul.
(Receptet finns på Fjällbrynts hemsida och heter Messmörssnäckor).
Nu när väggar och tak är målade i hallen så är det dags för golvet. Den gamla linoleummattan är bortriven och under kom det gamla trägolvet fram. Det är fint med trägolv men i hallen kommer vi att göra det tåligare och lite mer samtida för att bryta av. Flytspackling, armering och avslutningsvis en slipad betong. Jag älskar betong och med en lurvig matta blir det så snyggt till stentrappan.
Det har snöat ymning och det är väldigt mycket snö som ligger kvar på marken för att vara södra Skåne. Det är ett nästan sagolikt landskap utanför fönstren.
Eftersom klostret ligger mellan oss och de mest centrala delarna av Ystad så passerar vi det varje gång vi går till torget och gågatan. Det är ett före detta gråbrödrakloster, grundat år 1267. Det är en av de äldsta och bäst bevarade klosteranläggningarna i Sverige. Trädgårdarna och klosterdammen är en lugn oas som vi verkligen uppskattar.
När vi kom hem idag så satt gänget och väntade :-)
Nu när jag har börjat att mata fåglar av alla de slag så är det bara att fortsätta.
Lite nötter och havregryn för dem som äter på marken, typ tärnor, duvor och råkor och talgbollar i träden till småfåglarna.
Ystad julpyntar och det är så mysigt! Den stora granen mitt på torget är praktfull och på sidogatorna är det utplacerat massor av små granar med julbelysning. Hela centrum känns inbakat av granar och ljus!
November 26, 2023
Nu närmar sig vintern och jag tänker som vanligt på djuren och främst de små fåglarna. Eftersom vi har bott i lägenhet de senaste åren, där det oftast råder matningsförbud på balkongerna, gick jag ut varje vinter med ett gäng talgbollar i fickorna som jag fäste i träden runt om i området.
Vi har sett många fåglar som inte syns till längre upp i landet sedan vi flyttade till Skåne: Gäss så klart, rovfåglar som Glada, stora Råkor och småfåglar som Rödhakar.
Idag hängde jag ut ett par talgbollar i plommonträdet som direkt uppvaktades av en ivrig Blåmes. De markätande koltrastarna fick havregryn i matfett. Mycket uppskattat!
Idag har vi fått upp elementen på ovanvåningen. Skönt nu när kylan närmar sig. Det är trots allt fortfarande plusgrader här nere i Ystad men idag kom första snön. Fina flingor dalade ner, sedan kom det blandat med hagel och slutligen solsken så inget låg kvar på marken.
Nya strömbrytare och kontakter har också kommit på plats så nu har vi både el, belysning och värme. Nästa steg blir mattläggning och efter det kan jag börja inreda!
När jag planerar husets färgsättning och inredning gör jag alltid små Mood Boards - eller stämningsplank som jag hellre kallar dem. Här ser ni t.ex. kulören på hallväggarna och på snickerierna samt en av de tre vägglamporna som löper upp med trappan. Färgskalan är satt efter stenen i trappan.
Ja, Spencer sover mycket. Precis som alla katter, i genomsnitt 15 timmar per dygn. Därför är det lätt att fotografera honom i alla hans sköna - och totalt avslappnade sovställningar. Det är mycket rogivande att titta på en katt som sover.
November 18, 2023
Strålande solsken och kav lugnt på havet. Termometern visade 6 plusgrader och vi njöt av den overkliga känslan att sitta ute på Ystads hamnpir i mitten av november och få vibbar att vara utomlands.
Väl hemma tog jag in de sista blommande rosorna från trädgården, jag kunde inte låta bli. Mina favoriter är de gula doftrosorna som är så otroligt vackra med sina stora kronblad. Var och ett av en blommas kronblad har en egen, unik form och dessa är praktexemplar!
November 17, 2023
När maskinerna tystnat, hantverkarna har önskat trevlig helg och friden lägger sig över huset så slappnar katten av. Nu är det helg och inga okända personer som man måste hålla koll på.
Katter är så bra på att direkt gå in i avslappningsläge... eller så är det överlevnandsinstinkt. Vissa av oss människor fungerar ungefär likadant.
Nu är övervåningen färdig vad gäller ytskikten. Jag kommer att lägga upp bilder när strömbrytare och kontakter kommer på plats så att vi kan ha lyset på.
Hallen var mer tidskrävande. Väggen vid trappan är en gammal stenvägg som behövde ett par dagars renskrapning av färg och tapeter samt tre lager bredspackling för att bli rak och slät. Vid den orangeröda väggen på andra sidan av hallen inhystes förr husets lilla vattenklosett som installerades redan 1936.
FÖRE:
FÖRE:
EFTER:
EFTER:
November 13, 2023
Köket har fått nya knoppar och lite mer dekoration, bland annat ny belysning. Jag vill skapa Bistrokänsla i köket, typ charmig, lite sliten men älskad yta. Varma ljuskällor mot det kala vita kaklet och väggarna i sten. Återbruk är smart och ligger i tiden och därför river vi inte ut de gamla platsbyggda skåpen i trä utan vårdar dem.
Målningen på övervåningen och i hallen pågår för fullt och bara att få se de träfärgade furupanelerna få nytt liv med släta ytor i sobra, jordnära färgval är så härligt. Äntligen börjar vi sätta prägel på huset och stilen börjar komma fram. Att få blanda nytt med gamla, autentiska detaljer från sekelskiftet är så kul!
November 14, 2023
I dagarna två har vi gjort en relining på avloppsröret. Nu har det gamla röret från 1936 fått förstärkning från insidan i en egen bärande enhet. Skönt - nu håller det i minst ytterligare 50 år. Katten pustar ut efter alla nya människor som sprungit omkring här
- fyra man från rörfirman i källare, badrum och kök och en målare på ovanvåningen!
Här njuter Spencer av det återställda lugnet.
På måndag är hall och övervåning redo för målning. Eftersom huset från början bestod av två hushåll är hallen mot gatan i lite mer offentlig miljö-känsla med riktig stentrappa och väggar med dekormåleri i den för sekelskiftet så populära färgkombionationen gulochra och brunt. Ovanpå originalmåleriet har man (förmodligen) på 60-talet satt en knallturkos småmönstrad tapet. Efter det har man täckt allt med en grov papperstapet som sedan målats vit. Nu skrapas allt ned till stenväggen som finns bakom.
Spencer kikar fram bakom gardinen från en av sina favoritplatser. Idag har han tittat på när matte och husse har bytt knoppar på köksskåpen och lådorna. Vi valde små, svarta metallbollar. Se nedan före och efter:
November 08, 2023
Nu spacklas det för fullt på övervåningen. På fredag beräknas det vara slipat och klart.
Sedan skall det målas, läggas matta och på med golvlister och dörrkarmar...
Mina nya Crocs kom idag och nu känner man sig som villaägare på riktigt! Jag har aldrig ägt ett par Crocs förut och nu förstår jag alla som använder dessa praktiska, toffelliknande och helt ljudlösa skor. Åh, så sköna :-) Katten kollade snabbt in dem och de fick godkänt.
November 06, 2023
Idag var det så dags för för besiktning av avloppsrören som går ut från huset. Jag tyckte det var fascinerande och helt klart hypnotiskt att följa med ner i de mörka rören med kameran. Det fanns, som vi också trodde, ett stopp som stökade till det i flödet cirka en meter ut från huset. Kameran visade först bara grumligt vatten men efter att stoppet åtgärdades med en kedja som roterade runt i röret och slog loss delar som fastnat så flödade vattnet fritt igen.
Kameran kunde nu filma rören och vid ett ställe utbrast jag "är det där dagsljus?" Mannen som skötte kameran och som sysslat med avlopp i över 40 år skrattade till men sa att nej, rören går inte så grunt men här har vi begynnelsen till ett hål. Den äldsta delen av röret som går ut från vårt hus behöver alltså åtgärdas innan den går sönder. Längre bort såg rören bra ut - som tur är!
Därför bestämde vi att göra en så kallad relining på den del som är risig. För säkerhets skull tog vi i lite extra och planerade in drygt 8 meter relining. Det kommer att stärka rören ytterligare 50 år. Vi ville göra detta på studs men det kommer att utföras om ett par, tre veckor, eller innan dess om det kommer in ett återbud.
Bilden illustrerar hur det ser ut före och efter en relining.
November 5, 2023
Idag har jag rengjort en fin fönsterbräda i arbetsrummet från gammalt färgspill, med mera. Jag avslutade med lite kokosfett som jag sedan torkade av. Kokosfett är så användbart, ett riktigt husmorstips. Det är ofärgat, ofarligt och antiseptiskt.
Stenen heter Kinnekullekalksten och är en röd kalksten.
Allhelgonahelgen har bjudit på fint höstväder. Jag har krattat löv och pysslat lite ute också. Himlen var otroligt fin med vacker höstglöd. I förgrunden syns vårt plommonträd som nu har tappat alla löv och i horisonten håller solen på att gå ner.
Imorgon kommer målarna och jag är så taggad att äntligen få börja med ytskikten!
November 1, 2023
För att tillfredställa mina estetiska lustar cyklade jag till måleributiken och plockade åt mig färgprover. Även om det är en bit kvar innan tak, väggar, lister och golvsocklar skall målas så måste jag tänka lite. Suga på karamellen om man så vill. Jag älskar att sitta framför färgprover och sätta olika kombinationer.
Katten njuter i solskenet. Här har det varit klart väder med 11 plusgrader. Då blir man sugen att grilla, eller hur? Vi monterade ju upp vår nya grill och hade planerat en grillafton när avloppsröret sprang läck och botten gick ur, så att säga. Men idag tog vi revansch! Vi grillade grönsaker och kyckling så det osade över hela Ystad. Så gott det blev med koreanska Bao Buns och smokey sås.
Oktober 30-31, 2023
Vi tog en lång cykeltur runt stan. Vädret var härligt och vi åkte först till en strand längre västerut som tydligen har blivit lite bredare efter stormen som härjade för ett par dagar sedan. Ljumma vindar och strålande solsken. Svårt att föreställa sig att det redan snöat i mellersta Sverige. Vi avslutade cykelturen med att äta lunch ute vid en av Foodtrucksen som finns i parken. När vi kom hem monterade vi upp vår nya grill och hade planer på att middagen skulle bestå av något gott, grillat.
Vid sjutiden på kvällen hade jag duschat och Sverker hade kört en tvätt. När han kom ner i källaren så möttes han av en stor pöl av vatten på golvet. Åh, nej - tvättmaskinen har läckt trodde vi. Vi härledde vattnets väg en bit upp till det gamla avloppsröret. Under cementen hade det sprungit läck. Okej - vi hade tänkt åtgärda rören, men kanske inte så här på direkten. Efter kontakt med rörfirman hade vi en inbokad tid till imorgon - trots höstlov. Det är service!
Rörkillen kom på morgonen och bilade bort den cement som täckte det gamla röret och fram kom ett par rejäla hål som inte var helt nya. Tidigare ägare har helt enkelt spacklat på lite cement och provisoriskt lagat läckan. Nej, nu tog vi krafttag på hela rörsystemet - alla ledningar byttes ut och det blev jättefint - om man nu kan använda det ordet om rör ;-)
I nästa vecka kommer vi också att filma avloppsröret som går utanför huset för att säkerställa att det är i gott skick. Vi bor ju ändå i ett över 120 år gammalt hus och eftersom det, enligt gamla ritningar från kommunen, hade vattenklosett installerat så tidigt som 1936 så är det nog en bra idé att se över rören.
Före:
Före:
Efter:
Efter:
Oktober 28, 2023
Nu är ovanvåningen gipsad och klar. Men det är inte bara att smacka på färg eller sätta upp tapeter, nej nu skall alla skarvar och skruvhål spacklas. Målarna är inbokade och kommer efter höstlovet. Då sätter de först ett lager spackel, sedan skarvremsa, sedan ytterligare ett lager spackel och avslutar med att slipa det slätt... lär ta ett par dagar att färdigställa. Sedan målar de tak och väggar och efter det kommer golvläggaren att lägga in Sisalmatta i de övre rummen samt i trappan. Vi har valt textila mattor för att det är snyggt, lättskött och klassiskt. I den nedre hallen blir det betong, en matt, naturlig variant - se mattprover och golv på bilden nedan. När golven är klara kommer snickarna tillbaka och sätter nya golvlister och dörrkarmar, el-killarna sätter in nya väggkontakter och strömbrytare och rörmokarna monterar tillbaka elementen. Som projektledare är jag tacksam att hantverkarna är så flexibla och samordnade :-)
Oktober 25, 2023
Efter att vi hyvlat karmen så att dörren skulle passa, märkte vi att även gångjärnet var lite snett. Jag suckade och tänkte att nu får vi byta gångjärn, trots att vi bemödat oss med att köpa en dörr med "gammal standard" som passar äldre gångjärn. Våra underbara Ystads-snickare som håller på med övervåningen tillkallades och på ynka 2 sekunder korrigerade de gångjärnet med ett verktyg jag aldrig sett. Det heter gångjärnsriktare och är min nya bästis!
När vi ändå höll på med den där toalettdörren så slipade jag även av den gamla färgen runt hela dörrkarmen och målade på nytt. Känns fräscht med nya ytor i ett badrum på något sätt ;-)
Eftersom det regnar idag så tände vi en brasa i kaminen - vår första sedan vi flyttade in! Så mysigt med värmen och det sprakande ljudet. Och ja, ni som känner mig fattar att jag hade sotaren på kontrollbesök idag (trots att han var här för ett år sedan, vilket han påpekade med glimten i ögat). Vidare att jag läst kaminens instruktionsbok, googlat tips på hur man bygger en brasa samt har inhandlat en kolmonoxidvarnare.
Oktober 22, 2023
Idag är det söndag och inga hantverkare stökar runt i huset. Nästa vecka sätter det igång igen och då skall det också börja blåsa på nytt. Spencer passar på att njuta av lugnet och dåsar lite halvvaket.
Idag är det lugnt och skönt.
Oktober 21, 2023
Igår kväll och under natten stormade det rejält. Jag trodde att jag hade säkrat allt, men en stege som låg på garagetaket blåste ner och soptunnorna välte, trots att de stod i skydd. Man får ta det goda med det onda när man bor så nära kusten. Vårt gamla plommonträd knakade i vinden men fågelboet klarade sig! Mycket av löven blåste också av träden och nu ser man mer av den gamla, vacka skolan mittemot.
I dag är det lugnt, nästan ingen vind och folk strömmade ut på lördagsshopping.
Under dagen och ikväll är det också Kulturnatt här i Ystad och vi såg hur många konstgallerier och hantverksbutiker det finns att upptäcka! Vi får ta det i omgångar även om man vill se allt på en gång. Ibland glömmer jag att vi faktiskt bor här nu ;-)
På måndag sätter hantverkarna igång igen och vi hoppas på att de blir klara med gipsningen av övervåningen i mitten av veckan.
Oktober 20, 2023
Eftersom det blåser ute kan jag lika gärna vara inne och planera huset. Någon efterfrågade en planritning och här kommer den. Vår första renoveringsetapp är alltså ovanvåningen som kommer att bli vår avdelning med sovrum, läshörna och dressingroom. Takterrassen kommer att nyttjas för frukost och kvällsmys.
Oktober 19, 2023
Idag har snickarna fortsatt med övervåningen och elektrikern har säkrat ett par gamla kontakter som var lite av ett hemmabygge. Det känns så skönt att få elen iordning.
Nu får vi också se om huset står pall! Imorgon kväll kommer det att blåsa rejält med vindar mellan 19-30 m/s. Det är stormen med det smått bibliska namnet Babet som drar in. Jag har redan börjat planera för att stormsäkra utemöbler och soptunnor.
SMHI 2023-10-19
Oktober 18, 2023
I två veckors tid har vi mest tänkt på huset och utfört olika sysslor från morgon till kväll. Idag har vi målat lite och satt upp en hylla men efter det tog vi rast. En underbart skön cykeltur till hotell Saltsjöbad med piren och stranden nedanför. Några hugade hotellgäster badade och Sverker blev förstås sugen.
På vägen hem handlade vi med fikabröd från ett av de mer populära bagerierna i stan. Mycket att välja på men valet föll på Chokladkokoskaka och Pain au chocolat. När vi kom hem satte vi på Te och fikade i trädgården - Afternoon Tea in the garden. Då kändes det som om vi verkligen landade i att vara husägare med tomt och allt!
Oktober 17, 2023
Ny toalettdörr är på plats men den passar inte perfekt i karmen så det blev lite merjobb. Vi visste att det är så kallad "gammal standard" på dörrbladet och gångjärnen så det beställdes korrekt, men eftersom huset har över 120 år på nacken så är det lite snett och vint här och där. Vi påbörjade hyvling och slipning idag och kommer att slutföra imorgon. Sedan blir det målning.
Spencer ogillar den lilla slipmusen som vi använder men utan den hade det tagit flera timmar att få bort färgen.
Annars är det lugnt och skönt i huset idag. Snickarna kommer tillbaka på torsdag för att slutföra gipsskivorna på övervåningen. Sedan kommer elektriker och sätter upp nya kontakter. Vi kommer att byta de nyare kontakterna till lite mer retrostil så att de passar de övriga äldre kontakterna som redan finns i huset.
Oktober 16, 2023
Strukturtapet var på modet under 60-80-talen och finns på hela övervåningen i vårt hus. Denna styggelse sitter också som berget på vissa ställen och nästan löst på andra. För vår del är inte lösningen att stå och ånga ner tapeterna med skrapa, utan att låta händiga hantverkare sätta upp nya, härliga gipsskivor. Jag älskar gipsskivor. Man får snabbt ett bra och slätt underlag. Sedan spacklar man fogarna och väggen är redo för ny färg eller tapet!
Inredningsmodet går som sagt i vågor och nu ser man fler och fler vas/strå/strukturtapeter dyka upp i sortimentet. Hoppas att folk vet vad de ger sig in på när de senare vill göra om rummet med annan tapet...
Oktober 15, 2023
Vi upptäcker nya saker i och runt huset hela tiden. I plommonträdet finns ett fint litet fågelbo. Skall bli intressant att se vilka som huserar där när våren kommer.
Sverker kom uppdragandes med ett par gamla handslagna 2:or i järn som han hittat i källaren. De kan vara hur gamla som helst och skall få komma upp på fasaden framöver.
Katten har en fantastisk förmåga att gilla läget.
Här njuter han på köksmattan.
Oktober 14, 2023
När jag får upp mina saker känns det bra. Även om det är mycket att göra på huset så vet vi att det kommer att bli fint och att vi gör huset rättvisa som återskapar det till sin forna glans :-)
Oktober 13, 2023
Arbetsrummet, som är den gamla farstun till den ena av de två lägenheter som fanns i huset från början, har två olika takhöjder. Ingången är omgjord till fönster. Vi tycker att det är udda och mysigt.
När jag iordningställde rummet så hjälpte katten naturligtvis till att få upp ljusbollarna på väggen.
Vår trotjänare Stringhyllan hänger med även till detta hus och passar perfekt med sin lätta och praktiska förvaring.
Oktober 12, 2023
Trots byggkaos och kartonger så behöver i allafall jag få omge mig med vackra saker. Dessa rosor från trädgården ger en fantastisk doft så jag passar på innan de blommar ut för säsongen.
Rosor är ett stående inslag i Ystads stadsmiljö och när vi besökte Franciskanermunkarnas gamla klosterträdgård, som ligger ett stenkast från huset, fick vi uppleva en rosengård full av ovanliga sorter. Till våren vill jag utveckla vår trädgård med fler rosor. Idag finns det minst tre olika sorter här och de är alla mycket fina.
Oktober 11, 2023
Gräsmattan klipps av Sverker för första gången :-)
Undrar om han kommer att vara lika glad när han klippt den för 100:e gången...
I vilket fall, nu är vi stolta husägare och tar alla våra husplikter på största allvar. Jag längtar till våren då insidan förhoppningsvis börjar bli klar och trädgården står på tur. Ett orangerie är planerat, nytt plank, nytt staket och alla växter som kan vara giftiga för katten kommer att rensas bort.
Sverker har sköna, kontinentala planer på palmträd - kanske i orangeriet. Jag funderar på hasselnöt, valnöt eller annat nötträd. Här nere i Skåne går ju det mesta att plantera och odla.
Fruktträden - ett stort plommonträd och ett mindre äppelträd är cirka 40 år gamla och kommer att ses över till kommande vår. Plommonen hann vi aldrig smaka, men äpplena är goda.
Oktober 10, 2023
När vi köpte huset så räknade vi med att renovera det. Vi kommer inte att hårdrenovera bort den äldre charmen, det vore en dödssynd enligt mig, men nya ytskikt behövs överallt samt att ta bort detaljer som gjorts på 60- och 70-talen och återställa till sekelskifte. Vi kommer att försöka förena en äldre estetik med moderna inslag och bekvämlighet.
Vi tillhör skaran husrenoverare som lär oss om huset under resans gång. Vi anlitar såklart hantverkare för el och rördragning, våtrum och mycket mer eftersom vi vill komma iordning så fort som möjligt, men vissa saker klarar vi själva - som att byta packning i kökskranen eller att måla och tapetsera någon vägg - eller att montera en ny, vit toalettdörr!
Oktober 09, 2023
Eftersom huset är begränsat i ytorna gällande moderna bekvämligheter så hade förra ägaren tvättmaskinen i källaren. Våra planer är att flytta upp den till badrummet så småningom och i förlängningen bygga ut huset med gästrum och tvättstuga.
Vädret har varit fint och blåsigt så vi hänger ut tvätten på tork - då får den den där nytvättade, härliga, friska doften. När vi hängde upp den första tvätten konstaterade vi att nu är vi husägare på riktigt!
Oktober 07, 2023
Även om väggarna skall fixas så behöver vi access till vardagsrummet. Vi öppnade upp för katten som direkt lade sig tillrätta i en kartong.
Möblemanget och TV:n är på plats men bara tillfälligt.
Väggarna och senare golvet skall göras iordning - men framförallt taket! Det skall bli så skönt att bli av med furu-looken och alpstugekänslan som man lade in på det sena 70-talet. De höga fönstren är vackra och när vi byter dem skall vi vara extra noga med att få nya fönster som fortfarande är i stil med huset.
Oktober 06, 2023
Måndag den 16 oktober kommer ett par snickare som skall fixa våra väggar, både i vardagsrum och på hela övervåningen. Vi började riva lite för att se hur många lager vi pratar om och kunde räkna till minst fyra - grön färg, gul färg, en randig 30-talstapet och en grålila strukturtapet överst. Dessutom har man tapetserat in elsladdarna som vi vill ha fram. Det skall bli fint att få släta väggar och koll på elen.
Gällande elen så har vi redan haft elektriker här som har fixat en fulkoppling, ordnat med el till vår diskmaskin (fanns ingen när vi flyttade in) samt arbetsrum.
Oktober 05, 2023
Den romantiska stil som kännetecknar vårt sekelskifteshus har inspirerats från England. Under 1800-talets slut drog fäblessen för riddartiden, antiken, romanska bågar och gotiska kyrkor in i arktekturen, även när det gäller bostadshus. Husen byggdes med påkostade utsmyckningar – allt det som senare kom att ratas under 30-talets avskalade funktionalism. Jag älskar hus som speglar sin tid, oavsett ålder, och här i Ystad är det fullt av äldre byggnader och vackra hus. Jag njuter verkligen av att gå i stan och bara omge mig med arkitektoniskt ögongodis vart man än ser.
Från vårt sovrumsfönster har vi bl.a. utsikt över S:ta Maria Kyrka, där Tornväktaren huserar. Det är fint med den traditionen, att en lurblåsare vaktar över staden och blåser i sin lur en dov tonstöt för varje kvart i varje väderstreck varje kväll så att invånarna vet att allt är lugnt - helt enligt en flera hundra år gammal tradition.
Eftersom vårt hus är över 123 år gammalt har det renoverats i omgångar och olika delar av huset speglar olika inredningsstilar. Badrum fanns inte från början så det byggdes i det gamla köket. Huset fick också en tillbyggnad på 1960-talet med nytt kök och gästrum. Köket är kvar i original från den tiden med platsbyggda skåp och skånska Perstorpsskivor.
Vardagsrum och hall har i stort sett endast ytskiktsrenoverats genom tiderna. Dock är kakelugnen borta och ersatt med kamin.
Tillbyggnaden med köket börjar i den gamla farstun där vi har bestämt att ha vårt arbetsrum.
Ovanvåningen är inredd i det sena 70-talets rådande stilideal med strukturtapeter och teakvägg. Alla fönster i huset är också från den tiden och har nu gjort sitt – de börjar spricka och skall bytas ut. Innan vintern eller till våren.
Oktober 04, 2023
På Hagagatan ligger dessa fyra, vackra parhus. De två yttre hörntomterna, varav vi har den ena, har trädgård och de andra har innergårdar. Husen uppfördes år 1900 av statsarkitekt Peter Boisen - "dansken som präglade Ystad". Från början inhystes två familjer per halva, alltså fyra hushåll per huskropp. Ovanvåningen var en lägenhet med egen ingång från gatan och från baksidan gick man in i den nedre lägenheten. På gårdarna låg utedass och tvättmöjligheter. Idag är husen anpassade som tvåfamiljshus och anses ha högt kulturhistoriskt värde.
Oktober 03, 2023
Här sörplas det mat ur skålar och med toarulle på bordet. Notera att jag hann få upp riktiga Chardonnaykupor till vinet, något annat vore en styggelse, sommelier som jag är :-)
För att katten skall få en mjukare övergång från lägenhet till att helt plötsligt flytta in i ett helt hus så har vi stängt till vardagsrum och trappan till övervåningen. Spencer får vänja sig vid några rum i taget. Därför äter också vi i köket tillsvidare.
Oktober 02, 2023
Det var en ansenlig mängd vatten som flöt ut på golvet efter den första duschen. Vi blev först beklämda men sedan skrattade vi eftersom vi hade sagt att ”vad skönt att badrummet är gjort, då behöver vi inte fixa det i alla fall!”
Rörmokare tillkallades och de gamla rördelarna och vattenlåset byttes ut. Vi fick också en ny toalettstol installerad (toppbetyg till den! :-) och nya rördragningar i köket så att diskmaskin kunde installeras. Så nu har vi både diskmaskin och ett fungerande badrum.
Oktober 01, 2023
Jag stressade upp mig rejält över hur Spencer skulle klara processen med att flytta. Alla som har katt vet att de älskar rutiner och hatar förändringar - allt får gärna vara exakt så som det alltid varit. För att orsaka så lite stress som möjligt så arbetade vi under mottot: så länge vi är lugna, tar saker i omgångar och gosar med katten allt vi kan så borde det gå bra. Såklart har han klagjamat lite och blivit rädd när hantverkare har stökat runt men hittills har det gått över förväntan!
Eftersom vi varit inställda på att bo i hus så har jag lovat vår katt en gräsmatta i flera år och nu äntligen skall han få det. Men innan vi kan släppa ut honom på grönbete så måste staketet åtgärdas. Det är en längre process eftersom bygglov krävs. Under tiden får han nosa runt och upptäcka ett helt hus – ett rum i taget. Det är utmattande nog och han sover gott!
Första inlägget!
Cool katt som älskar gräs men är lite skraj för hantverkare ;-)
Estet med kontrollbehov, inredningsmani och skapare av denna blogg.
Som hänger med och låter flockledaren och projektledaren bestämma för husfridens skull.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
